Hem ljuva hem

Hem ljuva hem

lördag 6 oktober 2018

Äntligen tillbaka


Åh. Men jag saknar ju detta, när jag inte är här. 
Oavsett om livet är högt eller lågt, om jag är i topp eller i bott, så kan jag verkligen längta hit, så jag förstår bara inte varför jag inte ger mig tiden, att få skriva av mig. Här.
Men, nu får vi väl se. Sitter ju här, några månader, faktiskt ett helt halvår sedan sist.
Och allt är väl bättre än inget!?

Sedan sist har vi ju hunnit med en helt galen vår och sommar rent vädermässigt. Som många konstaterat så kommer den ju, Sommaren 2018 gå till historien som en av de varmaste, torraste, soligaste. Men blev det den bästa då, pga det...? Njae, jag vet inte. Jättehärlig, verkligen på många sätt, så klart. Vädret kunde jag inte klaga på. För på kusten, där vi som vanligt spenderade merparten av den, var inte så där lika potthett som jag förstår att det varit på de flesta ställen i Sverige. Vi hade det "lagomt" med ca 25 grader, strålande sol, inte för mycket blåst, runt 21-23 grader i ett vackert klart manetfritt hav. Så varendaste simtur var verkligen magisk, och det blev många.

Så nej, jag ska inte klaga. Alls. Även fast vi konstaterade att vi i år "missat" att göra flera saker, sådant som vi sedan förut tyckte blivit som små traditioner, med små dagsturer till olika platser när vädret varit sämre. Men enligt mig gör det ingenting.

Nu har det gått några månader sedan semestern var över.
Idag hade till och med Fabror Frost lagt sitt täcke över åkrar och trädgård.
Men jag gillar det med, på något sätt. Den här lyxen vi faktiskt har här med årstiderna. Ja men hur klyschigt va, men jo tack, det är ju bara ljuvligt att få se hur naturen och omgivningarna förändras. 

Jag trodde dock att jag skulle vara fulltankad av energi efter den här sommaren, 
men har nog upplevt raka motsatsen.
Varit extremt trött, allmänt hängig. Velat sova mer än vad jag brukar och känt mig "off". Inte låg eller deppig, utan allmänt energilös. Inte känt mig motiverad för träning, gjort det ändå, men inte känt någon direkt glöd för det. Bara " fått det avklarat". Tills nu, den senaste veckan. Äntligen.

Jag är verkligen en rutinmänniska, så när jag faller ur mina viktiga rutiner som får mig att känna mig pigg och stark, som med någorlunda "vettig" kost, träning etc. så fallerar det, så tydligt. Bara det att när jag är mitt i det, så glömmer jag bort det, hamnar i den där "bubblan" utan att kunna se ut och blir bekväm med det.

Men efter några dagar nu, med mer rutinmässig träning, med mer variation, lite nytt, och bättre kost i det stora hela utan att på ngt sätt falla in i det extrema, "antingen eller", så känns det alltså så betydligt mycket bättre.

Så nu hoppas jag att det håller i sig. Och om sedan detta bloggande. kommer att ingå i den uppdaterade vardagsrutinen så är ingen gladare än jag. Jag behöver det, för att får skriva av mig och ur mig lite då och då. Mer än en gång i kvartalet...