En liten stund är bättre än ingen alls

Vi tog en tur till lilla hemstaden, jag och dottern.

Så skönt att få vara nära mor och far, om så bara för en kort stund men det är så mycket mer värt än ingen stund. Det där dygnet tankar på med energi och bara det att få äta mammas och pappas otroligt goda mat, husmanskost i dagarna två, jisses så gott det har smakat. Satt till och med med knottror på armarna igår när jag avnjöt köttförslimpa med potatismos och lingonsylt, sååååå gott. 

Älskar god mat, verkligen en stor viktig del av livets njutning.

På onsdagen när vi hade anlänt tog vi en liten utflykt ut till bad och sommarstugeområdet, för vissa permanentboende så klart med, Malmön, där jag spenderat de flesta av mina barndoms somrar. Det är något visst att besöka dessa platser även vintertid då det är ett lugn där som man annars inte märker av så klart på samma sätt.

Det spratt i benen på Liten så hon uppskattade verkligen att utforska Malmön i vinterskrud, om så än lite fattigt på just det vintrigaste som snö och frost. Men vi bjöds på vackert väder med sol och kyla så det var nog tur att hon höll sig varm ändå.

Käraste

Till Litens stora lycka hängde gungorna kvar så hon hann med det också.

Så himla härligt, att den där lilla goa tjejen som aldrig tyckte det varit speciellt skönt och trivsamt att vara utomhus på vintern, numer ber om att få gå ut istället.

Även fast jag varit på Malmön i så många år, tog mamma och pappa oss till ett ställe jag tidigare aldrig besökt. Vi gick upp på åsen där det fanns en liten stig upp till en otroligt vacker utsikt över Mälaren och vår sommarstugeö Runskär där vi firade midsommar senast i somras.

Kan inte få nog av den där glada numer halvt tandlösa munnen, där tänderna sitter huller ombuller och kors och tvärs, lösa tänder avlöser nya, så roligt att se.

Vi har ju gjort några turer till tandläkaren den senaste tiden… Först var det en helt vanlig undersökning med fluorlacks påfyllning. En vecka senare klagade Liten över ont i munnen och jag upptäckte en stor blåsa på ena sidan tandköttet. Såg precis ut som en fistel som hon tidigare haft och då var tvungen att dra ut en tand för. Blåsan satt nu precis ovanför där hon drog ut tanden så jag ringde och vi fick åka in. De sa då att det skulle kunna vara en afte blåsa, typ förkylningsblåsa, men efter att ha tagit nya röntgenbilder så tyckte de att det såg lite mörkt ut ovanför den permanenta tand där de dragit ut den tidigare, så de ville att vi skulle komma åter för att ta en sk panoramaröntgen för att kunna se mer.

Risken var att de inte fått bort inflammationen vid tidigare ingrepp så det nu kommit tillbaka och därmed misstänkte de att den permanenta tanden kunde ha tagit skada.

Liten var så himla glad hela tiden, låg och gapade och log om vartannat med de där tänderna så de skrattade åt den där munnen och eftersom hon efter de tidigare ingrepp de gjort, varit otroligt skrämd för alla tandläkarbesök är det så skönt att se henne så avslappnad trots allt nu.

Därför känner jag att det är viktigt att jag håller mig sansad, men inom mig blir jag ju tokig på att de kan ha missat och inte kontrollerat efteråt för att inte detta skulle ske, då vi ju tidigare har fått gjort ingrepp pga av att de har missat hål osv. Det känns som att Liten då fått gå igenom det där hemska i onödan, fast med facit i hand så har det ju trots allt gått bra, så den där mamman ska nog bara fortsätta hålla sig lugn… 

Hursomhelst så blev blåsan större och hon klagade över smärta när hon åt, så i onsdagsmorse ringde jag in igen och de ville att någon mer skulle titta på detta. Vi fick träffa en ny tandläkare och hon sa att hon med största sannolikhet trodde det var en afte blåsa trots allt… Även fast de är jobbiga nog, så känns det ju ändå bra OM det nu är en sådan, så vi slipper något akut ingrepp just nu. Vi fick tipset att använda Zendium tandkräm för att de ska kunna verka mildrande för blåsan. Peppar peppar så tycker jag allt att den ser bättre ut idag. Vi ska tillbaka till samma tandläkare till veckan för att hålla koll på den så vi hoppas att den nästan är borta då istället….

Hursom, trots blåsan så kunde vi verkligen njuta av vår vistelse med kära mamma och pappa.

Att de är snart båda 73 år fyllda och än så länge får vara så pigga som de är, det uppskattar jag nåt så enormt. Så härligt att få dela alla dessa stunder med dem. Att få ta med Liten och genom mor och far få återberättat om saker från när jag var liten, få besöka platser som även för dem betyder mycket, det känns så fint på många sätt.

Utsikt över Mälaren och Runskär

Badplatsen ligger öde och väntar kanske på våren och sommaren och dess badgäster, tänk om vi får en riktigt fin sommaren i år också!?

Så tacksamt att få de här timmarna av en väldigt vacker dag tillsammans med några av de mest betydelsefulla i livet.

 Igår fortsatte vi med lite nostalgiska turer.

Då mamma hade ett ärende i att hämta sin symaskin i Hallstahammar, så passade vi på att besöka Åsby Handelsträdgård för en glasspaus. Minns själv hur mysigt jag tyckte det var där när jag var liten, och spänningen i att kasta ner ett mynt i någon utav önskebrunnarna där. Blev riktigt varm av att se hur Liten funderade länge innan hon kastade i sina mynt och OM jag skulle vilja veta vad hon önskade sig, men det måste ju såklart hållas hemligt…

Jättemycket fint i butiken, men det blev bara någon liten småsak som fick följa med hem.

Passade på att kika in på slakteriet som ligger bredvid, med deras fina charkuterier och livsmedel.

Liten är väldigt fascinerad av Barnkanalens program "Museet" som går på onsdagar kl.18.30.

Så hon ville mer än gärna besöka Köpings Museum när vi var där. 

Var jättekul för både mig och mamma med som inte varit där på väldigt länge, och att de hade kvar det gamla dockskåpet som jag älskade att kika in i som liten var verkligen en bonus.

Tack goa mor och far för ett väldigt gott dygn på alla sätt och vis med otroligt mysiga små utflykter.

Nu hoppas jag vi snart ses igen, kanske här eller där! ;0)

September bilder

I söndags morse tog jag med mig kameran ut på min morgonpromenad.

Fick för en tid sedan frågan hur jag hinner med att fota när jag är ute och springer, men nej, det gör jag alltså inte. När jag springer springer jag, och ibland när tar jag mig mina små morgonpromenader här ute på landet och insuper omgivningen i sin fulla prakt, passar jag även på att ta någon bild med telefonen. Man kan tycka vad man vill om till exempel "fenomenet" Instagram, men för mig har det blivit någons slags mindfullness stund. Jag ser naturen på ett annat sätt och tycker om att föreviga den i stunden, rätt eller fel!? Men för mig är det hursomhelst avkopplande och jag tror att det är viktigt för var och än att hitta sina små stunder av harmoni hur man än väljer dem.

Älskar ju verkligen varje årstid vi faktiskt bjuds på här i Sverige.

Hösten är fantastisk genom att egentligen bjuda på den mest färgstarka årstiden.

Det är så skönt och lugn på morgonen och så tacksamt att fota då dimman fortfarande ligger som ett täcke över marken.

Fortfarande grönskar det 

Mäktiga magiska morgondimma

Några prästkragar som vägrar ge upp sensommaren

Vägen vid kyrkan där solen tränger sig fram först

Det är verkligen en fröjd att gå omkring och fota sin omgivning när allt fortfarande ligger stilla och området fortfarande sover.

Jag vill verkligen gå någon fotokurs här framöver och lära mig att fota bättre. 

Men tills dess får jag exprimentera lite och leka med det som går, roligt är det i alla fall.

Att man får frisk luft, lite motion och lugn i själen på köpet gör ju inte saken sämre.

Det blev en riktigt bra vecka till slut.

Så skönt att blicka tillbaka och konstatera att det faktiskt blev en riktigt bra vecka till slut.

Det har inte blivit en optimal skolstart för en Liten då den ordinarie fröken dessvärre varit sjukskriven sedan start och så kommer förbli, vad vi vet, ett litet tag till, men det känns ovisst, vilket inneburit inhopp av två andra, jättebra lärare samt andra pedagoger som fått fylla ut för att täcka tiden för förstaklassarna, men jag märker att det så klart har påverkat vår tjej att inte ha en och samma person att ty sig till. Hon har klagat över ont i magen och jag har märkt att det varit lite jobbigt just när jag ska lämna henne på morgnarna. Sen har det gått bra under dagarna men det är mycket funderingar i det stora hela nu, över liv och död, oss vuxna, vilka som finns där och inte.

Det är jobbigt att se henne så, men det är väl en fas som ska gås igenom liksom många andra. Har förstått att många i framförallt 6-7 års åldern, mer eller mindre, går igenom en fas på vägen mot att bli än mer självständiga och det är kanske inte så konstigt att det sker just nu.

Det är en tydlig omställning från förskoleklass till "riktiga" skolan. De förväntas ta ett helt annat eget ansvar, ett "vanligt" schema med många ämnen, inte lika mycket lek osv.

Men det är ändå härligt att se att hon har en jättehärlig klass med goa vänner.

De sista dagarna har gått bättre vad det verkar och hon har inte klagat något mer över magont vilket jag hoppas är ett tecken på att det känns lite bättre. Är så tacksam för bra pedagoger som verkligen tar tills sig och även de vill att det ska bli bra.

Denna vecka har hon haft kompisar med två gånger och de har haft så roligt ute i trädgården i det fantastiska septembervädret. De har varit både i trädkojjan och lekstugan och allt där emellan. Så härligt att höra dom! Det har även hunnits med klassfotboll där nästan hela klassen är med och de har så roligt. Liten var målis i en period och tog en riktigt rejäl räddning med huvudet så kepsen hon hade på sig sprack vilket hon blev ledsen för, då ju pappa vunnit den åt henne på sommarens Summerburst, men den coola räddningen, kommer nog ingen glömma i första taget! =0)

Den spruckna kepsen blir ett gott minne för just den ju!

Har blivit många goa stunder och små samtal med denna gosingen under veckan.

Hon har blivit så stor. Det är ändå en härlig tid den här innan aktiviteter och annat sätter igång på eftermiddagarna. Än så länge är hon bara anmäld till en aktivitet vilket jag tror kanske får räcka den här terminen. Känns som det är så mycket ändå. 

Pinnar och stenar verkar den här tjejen inte kunna få för många av. Ända sedan hon var jätte liten har hon samlat på sig av detta och man hittar alltid några stenar eller pinnar i hennes små fickor eller fack i väskan. Ska det bli en liten Ernst av henne eller? ;0)

Med renoveringen går det väl framåt…

Härom dagen var de här och "tog bort" våra gamla stentrappor.

Känns väldigt kluvet och lite vemodigt, men, mantrat "det blir bra när det är klart" får ta över när det känns som jobbigast. Sedan har det mesta stått still några dagar då fokus legat på Bomässan som är under helgen där vårt företag är med så mannen är där hela helgen.

 Vi hade en jättemysig fredag igår då vi var ute hela em.

Liten läste ut sin första bok helt själv och var så stolt.

Vi hittade några av hennes första barnböcker med korta meningar men ändå ganska många sidor, så det var alldeles lagom.

Nu på morgonen tog jag mig en promenad över åkern utanför oss till älven som ligger precis bredvid då det är så magiskt precis innan solen spricker igenom den där morgondimman.

Det är för härligt nu. Alldeles klara härliga vindstilla dagar med värme, stjärnklara stilla nätter, dimmiga disiga morgnar och alldeles klar och frisk luft.

Har en fascination för spindelnät alltså. 

De är så vackra, vad de kan de där små krypen, vilka små konstverk de skapar.

Idag verkar bli en bra dag.

Vi ska först på dop och sedan en sväng till mässan.

Ikväll är vi bjudna till några goa grananr på middag, ska bli jättemysigt.

Skönt med gångavstånd på någon minut både när man ska dit och hem.

Hoppas du/ni alla har en riktigt fin lördag på alla sätt och vis!

Härligt att fira

Det är ju lite så, med mig, och i alla fall vi tjejer i den här lilla familjen att vi älskar att fira allt som sig bör och går! Gäller ju att passa på när tillfällen ges och kärleken är ju verkligen något att fira tycker jag.

Så en 2-årig bröllopsdag är absolut inte för litet att fira!!

Började redan vid frukost med extra kärlek på yoggin.

Hade beställt två buketter med blommor från den orginala brudbuketten från bröllopet.

En stor och en mindre till vår kära lilla brudtärna.

Är det festligt så ska det ju vara lite vimplar, precis som på bröllopsdagen för två år sedan.

Hade även beställt en mindre variant av vår vansinnigt goda, nästan alldeles FÖR goda bröllopstårta.

Bara smälte i mun… 

Smultron och pannacottamousse på en browniebotten med ett överdrag av vit marsipan…

Ja men, heeeeelt galet god…. 

Även tårtan gick i vårt bröllops färgtoner som var rosa/gammelrosa-brun/nougat -vitt

Åh som skrivet tidigare, om man bara kunde få spola tillbaka tiden ibland….

Total lycka!

Är avundsjuk på alla som har sin dag ligger framför sig, men njuter samtidigt av att ha den ligga bakom  oss och att den blev så där underbar, fin och härligt som vi knappt vågade önska.

Älskar alla våra bröllopsbilder som bästa goa fotograf Cattis tog på oss 

(länk i spalten bredvid)

Bröllopsfesten hölls på Capiscum

Liten strålade som en sol hela dagen och även hon njöt verkligen av varje sekund.

Hon säger fortfarande ofta - Åh, kan vi inte göra om hela den där dagen igen!?

Är så glad att hon var så pass stor så hon kunde vara med och vara delaktig och att det även har blivit till ett stort fint minne för henne. Att hon gick upp och sjöng helt själv i kyrkan var riktigt stort och fyllde hjärtat till max.

Älskade goa hjärtat som blivit en så stor tjej på två år.

Vill fortfarande bara pausa. Hoppas innerligt att hon för alltid kommer vara den goa härliga tjej som hon är, fylld med kärlek, känslor, empati, funderingar, stora som små, humor, sånger och fantasi.

Goaste

Hennes lilla tärnbukett står nu på nattduksbordet.

Jag har sagt att det skulle vara roligt att prova brudklänningen, som en liten tradition varje bröllopsdag och detta år passade den än. Litens klänning hade hon så klart vuxit ur men kom i alla fall i den men utan att kunna dra upp dragkedjan.

Nu tackar vi för en trevlig 2-årig bröllopsdag och blickar fram emot ett fortsatt kärleksfyllt år med ännu mer firande framöver…..!