Hem ljuva hem

Hem ljuva hem

onsdag 30 september 2015

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Det bara är så. Jag tor inte att det har gått förbi någon, det budskapet som faktiskt är så enkelt, tydligt och självklart som det bara kan bli. För så är det.

60 miljoner människor på flykt, många av dem barn. Hur kan man ta in, det är så extremt för att ens förstå hur jäkla sjukt och galet det är, på riktigt, nu, 2015!?

Man vill göra så mycket, hjälpa så många, så till slut vet man inte var man ska börja eller vilken hjälporganisation man ska välja. Men DET är väl ett väldigt litet problem i det stora hela!? Välj första bästa känslan, första bästa tanken som leder till att du kan hjälpa en istället för ingen.

Jag, vi, vår lilla familj har sedan en längre tid tillbaka bl.a. valt att skänka pengar varje månad till www.raddabarnen.se Vi skulle säkert kunna skänka mer men även mindre. Vi har nyligen höjt för att kunna hjälpa lite till, för att kunna stötta deras insatser i bland annat Grekland, Serbien, Italien och här i Sverige, men visst känner man hela tiden att man skulle kunna göra mer. Jag tror ändå att det är just där som var och en måste gå till sig själv. Vad gör jag, gör jag ingenting för att hjälpa de behövande? Det är där var och en behöver ta sitt ansvar och se att det faktiskt är bättre att göra något, om än något litet, istället för inget. Varje handling räknas, varje gåva, varje peng, varje hjälpande hand. Det viktigaste är att göra just ditt val för att hjälpa.

Det här gör rädda barnen för barnen på flykt (Klicka)

Slutet på september….



Mira sover mycket nu… Men har hon alltid gjort det, eller håller vi på och överanalyserar hennes beteende i hopp och tro om att hon ska vara dräktig…!? 
Vi googlar tidiga tecken men har svårt att jämföra symtom på nu och då eftersom vi inte vet exakt hur de var innan. Bröstvårtorna ska vara mer rosa, men hur 17 var de innan då? Syns ju knappt i den där pälsen hon har och det är väl inget vi direkt har studerat på henne heller… Det är bara att vänta och se. Hoppas, DET gör vi verkligen….


Vilka dagar vi bjuds på.
Bara att andas in och njuta.
Luften är klar och frisk samtidigt som solens strålar fortfarande värmer.


Lugnet.


Känns så grymt härligt med verandan.
Vilken otrolig skillnad den har gjort för vår utemiljö, så himla mycket enklare det är nu att faktiskt kunna gå ut och sätta sig och ta en stund i solen.



Utemöblerna får allt stå kvar några veckor till.

Sen har vi ju visst blivit  med spabad. Ett fantastiskt skönt sådant, fast det har en liten mörk skugga över sig med, för en sådan estetisk pedant som jag är som stör mig på att vi får en annan färg än den vi egentligen beställt, och att mannen inte reagerat fullt ut på det förrän det stod på plats, efter många om och men. Så när jag kom hem från kusten så var vattnet redan i…. No comments, andas… 
I-landsproblem, rejält, jag vet… 



Grymt härliga dagar med i princip klarblå himmel.
En fröjd att vara ute dagar som dessa. Älskar verkligen att jobba hemifrån så man kan ta vara på de här stunderna, rasterna utomhus i sin egen trädgård.


Liten fick med sig några fynd från kusten hem.

Har tömt på sommarblomstren och fyllt på med höstväxter istället.


Små oaser och platser att bara vara och njuta på.


Visst har vi kvar att göra, men vilken otrolig skillnad sedan förra hösten. I vinter kan vi verkligen sitta och dricka glögg på en hel veranda.




Livet på landet….




Passar på att hänga ut tvätten som ju fortfarande torkar i september luften.
En tvätt med klorin i de blaskiga handdukarna och en spetsduk med rödvin gjorde susen.



Det "enda" vi väntar på nu är att byta ut dörrarna. Entré dörrar och den gamla ingången ska bytas till vita, nya, förhoppningsvis även passande dörrar till huset…

Hoppas på att kunna bevara de gamla entrédörrarna och göra om dem till sängavel.


Halvtid på veckan. Mira vilar vidare. Jag kör på med personalmöte, lite träning, jobb och förhoppningsvis en skön stund ute i trädgården.


måndag 28 september 2015

Flackat runt


 Känns som det har gått i ett, ett litet tag nu. 
Har inte varit mycket tid till att bara vara hemma, utan lite som att hela tiden vara på väg, på väg bort, på väg hem. Bloggen här har fått hamna vid sidan av och jag har liksom helt kommit ur det här med att fota, som jag annars älskar. Numer har jag ju alltid mobilen med, med en "ok" kamera, men det blir ju aldrig riktigt samma, så i detta lilla inlägg får ni dras med lite "ok" kvalité på bilder….


Gjorde ett skönt och välbehövligt avbrott från vanliga vardagen förra veckan och åkte ner till kusten själv, för att röja undan och städa det sista innan mannen åkte ner i helgen och tog ner förtält och tog hem möbler. Kändes väldigt öde men det var ändå så skönt att få komma ner och äntligen få andas den där havsluften igen.


Vädret var härligt och ganska varmt på onsdagen.


Intog lunchen på min "morgondoppsbrygga" och somnade faktiskt till där en stund. 
Så otroligt avkopplande att bara ligga där och guppa lite lagom.
Harmoni kan vara förnamnet.




Som alltid så förbannat tungt och vemodigt när det är dags att åka hemåt, så där för sista gången för säsongen…. Att jag aldrig lär mig…? Men min morfar var exakt likadan. Grät alltid när han skulle lämna Fjällbacka, vilket både min mamma och moster också gjort, så nu även jag….

Det här stället ger mig sådan enorm kraft och ett inre lugn.
Som jag drömmer nu om att få ha ett ställe där, kunna åka ner året om, slippa dessa avsked varje höst.
Som jag drömmer om just det, just nu….
En dag, hoppas jag så….



Men nu är jag hemma och här igen.

Efter ytterligare en flackande helg med roligt födelsedagsfirande av två fina fina vänner i hemstaden i lördags, så är jag åter på plats. Var verkligen härligt att få träffa barndomsvännerna igen. Fick med mig ett rejält party, fina stunder, promenader och kloka samtal hem som jag nu bär med mig i hjärtat. Så mysigt med att få krama om kära mor och far och få bli lite bortskämd med god mat.

Startade dagen och veckan idag med ett rejält röj och rens ryck inne i morse innan jag satte mig ner på kontoret och tog tag i dagen även här. Gäller att ta vara på de där stunderna när man får de där rycken av att bara vilja ta tag i saker som man en tid inte orkat eller haft lust till.

Kombinerar jobb med tvätt idag också. Tvättstugan är just nu något jag egentligen bara vill passera och inte låtsas om, men den är där och det kommer ju inte bli mindre tvätt vad veckan lider…. Extremt mycket tvätt där nu, hur gick det till….!?

Passar på med det med så länge energin finns här. 
Ordning och reda inne ger mig automatiskt någon form av ro på insidan med.
Och det behöver vi.

Till helgen…?
Gick ut en sväng i trädgården och fotade, så härligt att komma ut i det otroligt härliga höstvädret som just nu råder utanför. Har ännu inte tagit lunch idag, så den får nog också bli utomhus. 
Ser fram emot att försöka ägna så mycket tid som möjligt utomhus denna vecka för att samla på mig det där välbehövliga sista ljuset som vi behöver innan det mörka halvåret slår till rejält.
Fixa med lite växter, klippa gräset, leta efter kantareller, eller "bara vara" tid på verandan kanske inte heller kan bli fel om tillfälle till det ges…!?

 Jag börjar med den där nu lite sena lunchen….

Hoppas ni har fått en fin start på veckan!

P.s. Ja, vi var uppe hela familjen i arla morgonstund och kikade på den blodröda supermånen vid 4.00 i morse...
Själva månen var inte det som imponerade oss mest utan den extremt stjärnklara himlen här ute på landet i mörkret som var tokströsslad med stjärnor i miljarders. 
Sedan att dagen blev som den blev med en dotter som verkligen inte fått tillräckligt med sovtimmar, DET var en annan sak… I morgon är en annan dag.


fredag 18 september 2015

Födelsedagsfeeling blandad med fredagsfeeling, bra kombo….


Igår var det alltså min födelsedag. Är ju så där lite löjligt förtjust i att fira allt som går. Som en kompis till Liten sa, att vi firar ju allt, även när någon fyller halvår också…. 
Det är lika bra, fira allt som firas kan… Och livet är ju helt fantastiskt att fira, ett år äldre, ett år rikare på minnen och erfarenheter. 

Jag uppvaktade först mig själv med en trög mil i ösregn och kraftig blåst, men så skönt efteråt. Hade fått stränga order om att sedan duscha och gå och lägga mig för att sedan ligga kvar tills de kom och firade mig.  Mysig känsla att ligga och lyssna när det skramlar, tisslas och tasslas nere i köket… Sedan kom de med frukost på sängen och en massa små paket och jag fick så mycket fina och användbara presenter. Det blev en fin skön dag med lax både till lunch och middag, som jag älskar lax….

På kvällen blev det glasstårta alá Nutellasemifreddo…. SÅÅÅÅÅ god, men vansinnigt söt och mäktig så det behövdes bara en stor bit var till oss alla tre innan vi var stinna av socker… Men alltså, så galet god, Nutella, maräng och hemgjordglass….hej…!

Mira gumman, hoppas så innerligt att det är små hårbollar på gång i den där gossiga lilla kroppen...

Nu är det go och skön fredags känsla. Hela helgen ligger framför oss. 


Har fyllt på med färska blommor, även i sovrummet nu.
Spenderar ju ändå ganska mycket tid även där.
Trivs enormt bra där sedan vi renoverade.



Liten är heeeeeelt salig… Hon har precis fått besök av en utav hennes absolut bästa sommarvänner från Fjällbacka som ska stanna hos oss hela helgen medan hennes föräldrar är nere på kusten och plockar ner för säsongen. De har redan börjat fnittra och har tusen saker de vill göra och ska hitta på.


Vi ska strax åka till affären för att köpa hem lite god frukost och lite mera gott för kvällarna, för mys det kommer det nog bli mycket av den här helgen.


Hoppas på lite fint väder med så vi får undan lite ute i trädgården.
Mannen ska förbereda för en kommande leverans som ev kommer till veckan, som jag hoppas kommer bli sååååå ljuvlig framförallt nu under vinterhalvåret….


Nej snart dags att skapa lite magi eller…? 
Bara fredagar i sig är lite magiska enligt mig…..


Ha en fin helg alla… Kanske skapa lite magi vettja…!?

onsdag 16 september 2015

Tjurruset




Kändes som det var för en evighet sedan vi anmälde oss till. Tjurruset, jag och en go vän.
Vi tänkte att, vi kör! Och helt plötsligt stod vi där i lördags och det var dags….
Kände mig ganska lugn tills jag åkte till evenemangsområdet i lördags morse för att hämta ut nummerlappar, då förstod jag att det ju faktiskt var på riktigt att vi skulle springa….


Liten var med i Minikalvruset. Nu längtar hon till att få vara med i Kalvruset nästa år som är betydligt mer "på riktigt" med sina 3 km än den lilla bana som är för minikalvarna. Men hon kämpade på och kom nöjt i mål och fick sin frukt, plakett och lite annat.


Sen var det då dags för oss….


 Tog det extremt lugnt hela vägen, som visade sig vara 1,1 mil.
Man vet alltså inte innan hur lång banan är eller vilka hinder som kommer att vänta en efter vägen.
Bara att gilla läget helt enkelt.


Måste säga att det gick förvånansvärt bra…..!?
Hade förväntningar på att det skulle vara betydligt mycket värre så då blir det ju som bekant så mycket lättare.

GRYM känsla!
Känslan när Liten ropade - Mamma, mamma, heja mamma var den bästa på hela loppet.

Precis där och då, när vi gav varandra en high five, gick jag mentalt i mål eftersom det ju faktiskt var den där lilla tjejens fråga för två år sedan, när vi stod och tittade på som publik, om inte jag kunde springa det där någongång, som faktiskt gjorde att jag tog till mig det. Det väckte något inom mig och jag har sedan dess haft det som ett outalat delmål med min träning.


Det var förbaskat skitigt stundtals efter banan.
Fastnade rejält i en lergrop mitt i banan, men fick hiva tag mig i en trädgren för att försöka dra mig upp innan jag fick hjälp av en snäll kille som kunde dra loss mig. 

Det var otroligt härlig stämning efter hela banan och alla peppade och hjälptes åt.


Stundtals fanns det inte möjlighet att springa så då gick vi och fick därmed en naturlig vila emellanåt.



In action...















Det var grymt att ha tagit sig igenom det.

När jag och Jenny hand i hand tog oss genom mål, att vi faktiskt hade klarat det OCH att det faktiskt inte var alls så jobbigt som jag hade trott. Det var BARA roligt och nästa år vill jag nog göra det igen men försöka ta ut mig lite mer. Sedan har jakten börjat efter nya utmaningar och nu siktar jag in mig på de som jag verkligen funderar på om jag verkligen kommer klara av…..!?


Tack goaste Jenny för en grym dag på alla sätt och vis. För ditt sällskap efter vägen och för en supermysig kväll som avslutades ute i nattlivet. Vi var grymma!!!