Hem ljuva hem

Hem ljuva hem

torsdag 19 mars 2020

Ljusa stunder


Åh i dessa tider är det kanske än viktigare att kunna njuta av några av de bästa av stunder som inte ligger alltför långt borta... 
Vad hände med världen!? För ganska exakt en månad sedan var vi i Hemsedal och njöt till fullo av varandra, fina vänner, god mat och dryck, ljuvligt väder och magiska miljöer med fjäll, snö, fantastiska backar & underbar skidåkning. Idag är Norge stängt, Hemsedal igenbommat, stora delar av världen satt i karantän och vi alla påverkas snarare mer än mindre av denna "Coronahets" vi alla hamnat i. 

Jag känner mig enormt kluven till allt och har nog eg svårt att ta in vad som faktiskt händer. Precis som många andra. Till en början kände jag mig nog också ganska "hysterisk" då det helt plötsligt hamnade nära, men nu när allt på ngt sätt "landat" så känner jag mig mer "naiv", än mer förvirrad, och har svårt att förstå helheten i varför & hur det kunde bli så här stort!?

Häromdagen frågade mannen mig om inte jag med kände mig lite nere och deppig pga allt detta. Pga allt som vi haft framför oss i form av kommande sportevenemang, resor, händelser, där allt nu ställts in och jo, visst, visst känner jag mig låg stundtals, men på något sätt är det ju bara att "gilla läget", göra det bästa av situationen, försöka hitta de ljusglimtar som faktiskt ligger närmre, det vi har i det nära och vad vi kan göra utifrån det. Men, visst tror jag det är viktigt att faktiskt som alltid att man ska tillåta sig att känna ALLT, för det är en ganska "extrem" situation vi hamnat i.




Jag njuter så av att vi hann få möjlighet till en utav de bästa semestrar vi haft hittills. 


Att vi hann få massa kvalitetstid med fina människor som enbart ger mig, oss positiv energi.
Personer som man kan vara sig själv med fullt ut, bara vara. 

Maten på Fyri.... Makalöst god. Trots att mannen blev liggandes i en ganska tydlig matförgiftning, så tycket till och med han att de flesta av de rätter vi hann avnjuta var magiska.


De finaste jag har



Så glad för vartenda åk vi fick. Det här med massa frisk luft, röra på sig, vara tillsammans hela dagarna i den här miljön. Woaw på den och det.




Stunder som denna...



...med dessa....


Livskvalitet på högre höjder


Godingarna


Finns absolut inget att klaga på gällande det. 
Så himla mysigt precis överallt

Biosalong










Som jag längtar tillbaka












När hon drar ut mig på offpist och jag kör på henne bakifrån...
Så populär... Men roligt hade vi iaf...




Lugna stunder 


Nej toppen tack och hej. Hoppas så innerligt att den rådande situationen snart är över så det mesta kan återgå till det "normala"... Lider så med alla turismbranscher som är extremt påverkande och lidande av detta. Klart att ngt drastiskt måste göras för att stoppa, minska smittspridningen, för att främst skydda de som ligger i riskgrupperna. 
Men jag vet inte, blir inte riktigt klokt på hur drastiskt det behövde bli...


Nu tänker jag njuta av dagen idag, av solen som lyser, av att jag har de mina i min familj och de närmsta, fina vänner, härliga samtal, att vi snart kan njuta av vårt lilla paradis där på västkusten som bara står och väntar på att få öppnas upp.


fredag 31 januari 2020

Januari 2020 - Brist på snö men en vit månad ändå



Ja men det blev ju en riktigt bra start på det här året, det här deceniet. 
Visst, har månaden i sig varit extremt grå, mörk & allmänt "trist" men jag har mått oförskämt bra... 

Vet inte exakt vad det beror på, men med all säkerhet kan min lilla "nystart" ha gjort att jag mår som jag gör. En klassiker, så klart, nära patetiskt, att "ta tag i sig själv" i och med nytt år osv, men jag behövde det, verkligen. Så, jag har helt avstått från alkohol i all dess form denna månad. Så pass att jag nu funderar på varför jag öht ska börja dricka det igen, men hurusom så är det ju väldigt gott, och "mysigt" med kanske främst det där "fredagsglaset" som jag nog är ett utav de glas som nog alltid smakar bäst. Men man behöver ju inte gå all in som det kändes som jag gjorde under "helgerna" med bubbel var och varannan dag, glögg jämt och ständigt, typ, som ju iofs hör december mer eller mindre till, men ändå, med måtta. 
Har dock inte "utsatt" mig för några speciellt sociala tillställningar eller sammanhang i januari, som många gånger kan vara "lika med" alkohol.  Men vi får se, hur jag känner framöver. Tar det som det kommer men funderar redan nu på "en vit Mars..." igen =0)



Har dessutom haft några andra "löften" för mig. 

Ett till här, att hålla mig ifrån socker, så gott det går och det har inte heller varit något som helst problem öht denna månad. Har inte känt någon längtan alls efter det, men det hänger säkert ihop med alkoholen tänker jag, då det nog kanske är just i samband med intag av det jag annars brukar bli som mest sugen på sötsaker & snacks. Mår ju eg SKIIIIT av att äta socker, har nog alltid gjort, men det är väl samma där som med mycket annat som inte är tip top för kroppen, att det är svårt att slita sig ifrån det om man väl blivit beroende. Men numer finns det ju så otroligt många andra, betydligt bättre & nyttigare alternativ så man tycker ju att det eg inte borde vara så svårt... Men det vet vi väl hur det kan vara...!?
  

Jag har fått "dille" på apelsiner. De är ju så sjukt goda just nu. Söta, saftiga,  samt relativt lättskalade.
I morse, när Grynet hade sovmorgon gjorde jag fruktsallad till oss båda och vi konstaterade hur otroligt gott just det är & vad märkligt det är att man inte gör det oftare. Men även det, kan det ju nu bli förändring på.

Så himla skönt för övrigt, med en sån mjukstart på fredagar. När vi kan ge frukosten lite extra tid, både att fixa men sedan att kunna sitta i soffan en längre stund, prata om allt och inget och bara mysa. Lyx start!

Så lite helg på det med

Så, sammanfattningsvis så kan jag beskriva det som att jag mår väldigt gott i det stora hela just nu. Känner mig väldigt pigg, glad, skärpt, lugn, harmonisk ja men "you name it" -  JÄTTEBRA alltså och jag vet ju hur snabbt det kan svänga, så därför passar jag på och njuter lite extra av just det, just nu!


måndag 13 januari 2020

Nystart 2020


Det är ju så klassiskt, men oh ja, det hinner rinna mycket vatten under broarna, definitivt mellan mina senaste blogginlägg. Som jag ändå alltid även i de få senaste inläggen återkommer till, så saknar jag ju detta. Att sitta och skriva av mig för en liten stund. Om allt eller inget. Så nu, tror jag faktiskt att det händer... Hoppas iaf...

Också en klassiker att med ett nytt år så vankas det för många en "nystart", men så även för mig, för baskemejjen vad jag faktiskt är pepp på just det. Var såååå skönt att få lägga 2019 bakom mig, för nej, det blev på många sätt inget bra år. Det som började bra, blev i princip bara en liten "prick" när jag i slutändan blickade tillbaka på det gång året. En ofrivillig köksrenovering som jag i efterhand fått mig att inse att jag nog förträngt en hel del av februari-juni över lag. Ett juni - augusti som lärde mig massor om både andra människor & därmed även om mig själv. September - Oktober. Tjae, någon slags mellan fas där vi ändå äntligen kunde börja njuta av de nya köket igen. November - december, ja men då flyttade julen in igen & därmed ändå förgyllde de månaderna, trots i princip totalt mörker utanför i brist på en "riktig" vinter med kyla, snö & frost.

Så. Vad har nu det här året i sitt sköte?

Det har iaf börjat riktigt bra & skönt. Att de första timmarna utav det, få umgås med några av de finaste av vänner, samt de sista dagarna & de första, med min lilla familj, så kunde det nästan inte börja bättre. Att jag just nu mår bättre än på riktigt länge. Som jag njuter av just det.
Ska försöka fortsätta göra det, även när svaren på de proverna mannen tog nedifrån grunden & skickade in förra veckan, kommer tillbaka. Och även om de visar att det finns fortsatt hussvamp där så ska jag försöka hålla fast vid känslan jag har just nu... Påminn mig gärna om just det...


måndag 3 juni 2019

Vår 7:e bröllopsdag


Som jag kan längta in hit ibland. Till min gamla blogg. Ganska ofta, faktiskt titt som tätt, och hur svårt kan det eg vara att få ner några rader. Någon liten bild då & då, oftare än ca 2 ggr per år..? Gillar ju det här forumet. Främst för att bara "få ur mig" när jag faktiskt behöver, vilket ofta kommer över mig ibland. Det där med att bara få låta orden bubbla ut, utan att man blir lite lätt "dumförklarad" vilket jag ibland kan få känslan av att vissa måste tro om man följer mig på Instagram. Men där, liksom ju så klart här, så måste man inte följa, behöver absolut inte, man måste inte läsa det jag lägger ut. Man kanske inte orkar helt enkelt och det är helt ok det med.



Dock... Läser man inte det som skrivs kan man ju iofs missa en del. Vilket även blev ganska tydligt i morse, att alla inte orkar läsa den text man lägger ut med bilder, då jag i morse på gymet fick frågan "vad höll du på med igår då...!?" Personen som frågade hade jag dessutom sett i förbi farten på vår lokala Ica affär, vilket fick mig att direkt börja fundera på hur jag eg hade betett mig där inne, men insåg ganska snabbt att jag inte betett mig mer märkligt än vanligt. Men då sa han att "Jo men på Insta bombade du ju ut en massa bilder med bröllopsklänning osv"och jo ja, visst det gjorde jag ju visserligen, men har man då inte heller förstått att vi faktiskt hade bröllopsdag så förstår jag ju att det måste verka ganska så märkligt!!

Italiensk plockbuffe från Café Klaras
 Och för vissa kanske det ändå är fortsatt märkligt att man öht kommer att tänka på att ens dra på sig den där "gamla trasan"Bröllopsdagen till ära, men för mig har det ju blivit en självklar tradition, och som en ganska så bra "måttstock" att ha med sig, för att på något sätt försöka hålla sig någorlunda vid så pass god hälsa under resterande år att jag kan komma i den den 2 Juni när det är dags igen!


För att vi älskar att fira är ju inget hemligt. Fira det som går att fira. För att vi kan, för att vi vill. För att livet är på tok för kort för att inte ta vara på de stunder i livet vi ges för att faktiskt kunna göra just precis det. Fira livet. Kärleken. Familjen. Kärleken.


De första två-tre åren gick jag verkligen "all in" med firandet av bröllopsdagen. Beställde en liten bit tårta från konditoriet av exakt de smaker vi hade på bröllopet. Samma fast lite mindre blombuketter med exakt likadana blommor som i både min & Litens buketter. Beställde även mat från de menyer vi hade på buffé´n på bröllopsfesten. Jodå, ska det vara så ska det, fast njae, inte riktigt längre. 

Är ändå glad att vi gör något speciellt av dagen och inte bara låter den gå förbi som vilken dag som helst. Fast ok. I år var det lite större firandet inte ens riktigt "på dagen" ens. Mannen hade önskan om att åka på fotbollsderby i Sthlm igår på dagen D och inte ska väl jag vara den som hindrar honom till det. Vi firade istället i lördags, vilket ju faktiskt är en lite roligare, smidigare dag att fira något på.


Litens små skor som hon klackade runt i dagen då hon sken som en liten sol hela dagen


Visst kan det tyckas fånigt, men inte bara samma klänning, utan även samma läppstift och samma parfym som på bröllopsdagen. Bara doften "Marry Me" gör att jag direkt tar mig tillbaka till dagen D & all fina minnen från då.


 De små sakerna som är kvar finns i en låda som vi plockar fram.
Det som finns kvar av de små såpbubblorna, ringkudden, strumpeband med små blå pärlor, häftet från festen, Kyrkschemat, burkarna från festen med säkerhetsnålar, tuggummi, huvudvärkstabletter, nagelfilar mm, osv...



Och klänningen.... Den älskade klänningen som jag inte ångrat en enda dag att vi behöll.
Vi äger inga dyra konstverk, men att få ha denna spets - och tyllkreation hängandes i taket, som ett utav de finaste av minnen från en av våra finaste dagar, är mer värt än någon annan konst alls.


Dagen D var en av de bästa & det är verkligen fantastiskt mysigt att kunna göra något extra för att minnas den lite extra just på Bröllopsdagen den 2 Juni. I år var det tydligen "Ylle bröllop". Just det la vi inte ner oss så mycket i. Men som vi gjort något av de tidigare åren så kollade vi på filmen från både vigsel och festen och SÅ glada vi är att vi har den. Vi både skrattade och grät (läs jag grät). Vi är  och kommer alltid förbli så evigt tacksamma att dagen blev just precis som den blev, på alla sätt. 

Att de som sjöng i kyrkan gjorde det så fint för oss.
Att de som var där och firade tillsammans med oss var där. 
ALLT vad dagen innehöll blev bättre än vad vi vågat hoppas på och skulle vi göra om det skulle vi nog planera den till iaf 95 % samma. Visst är det så att människor i vårt liv som var en stor del då, inte finns med på samma sätt idag, men också, på samma sätt, många utav de som finns med oss så mycket närmre idag, hade varit en självklar del då, men det är ju så livet fungerar.

Livet står inte still för någon, vilket ju är en himla tur.

Ska inte avsluta med att skriva att jag nu ska gå in här oftare för att skriva av mig, för det kan lika gärna dröja typ ett halvår igen... Tyvärr. Men lika glad är jag för de stunder som blir, för jag har aldrig ångrat ett skrivet inlägg här inne, för det är alltid lika kul att gå in och se och minnas oavsett var, när och hur livet var just där och då.