Hem ljuva hem

Hem ljuva hem

måndag 31 oktober 2016

Sammanfattning av v.3 & 4 i Pushme Med bakslag och deppardag som avslutning…..


Ska börja med att skriva att nej, jag vet, det är inte ett dugg synd om mig, jag skriver inte det här för att på något sätt be om förståelse eller medömkan. Men jag bara känner att jag behöver få det ur mig… För att få rensa lite på insidan… Känner mig bara så galet less och låg idag. OFF… Kände det direkt när jag vaknade i morse, märkligt det där. Men det har väl kommit ikapp mig. Jag har kört på och låtsas som att allt är och fungerar som vanligt. Fast det egentligen är på ett annat sätt. Allt jag tar för mig tar dubbelt så lång tid än vad det brukar. Jag kan inte göra allt det jag annars kan och vill.
Men ibland tror jag att jag kan det och kör på, vilket nu har resulterat i att jag har ont, i fingrarna. Ont i såren. Jag försöker träna på det sättet jag fått instruktioner om på arbetsterapin men hur lätt är det när båda fingrarna fortfarande är i"paket"!? När jag var på Ortopeden förra veckan insåg jag åter igen att det ser värre ut än vad jag trott. Långfingret är svullet och det är näst intill omöjligt att böja i den övre leden. Men fingret är ändå böjt hur mycket jag än försöker räta på det. 

Ska till arbetsterapin imorgon. 
Träffa läkare på onsdag för att förhoppningsvis bli lite klokare och hoppas hoppas lite mer hoppfull.
Men bara det. Dessa turer. De tar med. Hackar sönder både dagar och veckor och JA, jag vet att det är så klart nödvändigt, men just nu är jag bara så bitter, och jag tänker låta mig vara det, idag, sen biter jag väl ihop igen och tänker positivt… Så klyschigt det än kan bli.
Känner mig bara så less på mig själv just nu. Tycker inte jag gör annat än tjatar och gnäller och blir så trött på det. Ser saker som enligt mig skulle behöva göras, plockas osv och försöker blunda för det, men hela situationen får mitt humör att tryta. Känner inte helt igen mig själv och blir sur på bara det...

Men imorgon kanske det känns bättre. Förmodligen…

(Varning för Bilder nedan för den som är känslig)





 Det känns som att såren aldrig vill läka trots att det gått över en månad nu. Jag har ju aldrig skadat mig så här innan, så jag vet inte, det kanske är helt naturligt att det är så?

Men projekt "Pushmea" då, hur har de gått de sista två veckorna, det är ju en månad avklarat nu!?
Snart är hela "soberoctober" avklarad och hur mår jag då…!?
Önskar jag kunde beskriva mig själv som superpigg och tokenergisk efter att ha hållit mig ifrån både socker och alkohol denna Oktober månad, men nej, tycker ni det verkar som det…?! ;0)  

Jag är toktrött…!

Visst kan tiden på året och omställning med tid, mörker etc göra sitt, inne i den "mest hormonkänsliga" delen i månaden och så är det nog med alla säkerhet. Och visst har stunder kommit över mig då jag känt mig yber positiv och energisk, men nej, faktiskt inte så pigg som jag trodde i det stora hela. MEN, känslan, som jag känner, vilket faktiskt är det som är det absolut viktigaste för mig, den har förändrats betydligt, till det bättre. Jag känner mig hel, "ren och fräsch" på insidan, städad och rensatd på en massa onödigt som annars får mig att må fysiskt dåligt. 
Det har varit nyttigt att ge sig en sån här månad och jag får se nu hur jag kommer fortsätta. Sockret kommer jag definitivt fortsätta hålla mig borta ifrån, men med alkohol får jag se. Visst, en massa socker där med, men det som är viktigast för mig att hålla mig ifrån är rena sötsaker som glass, godis och bakverk, annars äter jag nog mest som vanligt. Känner mig väldigt dubbel med alkoholen. Längtar efter det, som en mugg med vitvinsglögg till helgen, ett glas rött på fredagen, det där glaset cava i spabadet, men jag undrar om det kommer smaka lika gott som jag tror!?
Det återstår att se…
Hursom har jag utvärderat mig själv och mitt användanade/intag av alkohol på ett annat sätt nu när man hållit sig borta ifrån det och bara det är nyttigt.



Gjorde i alla fall ett litet ryck förra veckan under en extra energifylld stund så jag passade på att rensa ur garderoberna på vår- och sommarkläder för att fylla på med mer varma gossiga plagg för den kommande vintern. Insåg igen att jag har för mycket som bara tar plats och aldrig använt, mycket som jag köpt som varit i fel storlek som jag sen inte har hunnit byta, så snart kommer det dyka upp en sk "bloppis" här. Men återkommer till det för sidan är så gott som klar, men det behövs en del energi för att få ihop det sista där med så nu hoppas jag att den står klar i mitten/slutet på denna vecka.


 Har precis varit och hämtat dottern som haft en bra dag på fritids. 
Ska väl sluta ha dåligt samvete för att hon får vara där med trots det att jag jobbar hemma, men jag vet att när jag som nu i slutet på månaden sitter med bokslut så behöver jag gå in i det. Därför känns det så där extra bra att hon flera gånger påpekade på vägen hem hur roligt de haft det idag.

Hon får vara ledig längre fram i veckan så hoppas jag vi kan hitta på något mysigt.
När det börjar mörkna nu ska vi gå ut och tända alla lyktor så får vi se om det dyker upp några monster eller spöken denna Halloween här ute på landet. Vi ska sätta oss ner och läsa ut några böcker som ska lämnas in till Biblioteket. Hon är med sliten, så vi tar det lugnt, väääldigt lugnt.


 Trots dagen idag hade vi en fin helg med både Halloweenfest i lördags som jag hoppas på att jag hinner återkomma med inom en snar framtid. Så himla kul att kunna spara det här och hitta inspiration till framtida fester, samt poolspel i innebandy för Liten och vinterfix i trädgården under em igår, så nu får det vara lugnt ett tag. Ser faktiskt fram emot bara en sån enkel sak denna vecka som att slippa bry sig om aktiviteter och packning av väskor och tillbehör till skola och annat. En liten välbehövlig paus för oss föräldrar med det där med lov helt enkelt!?




torsdag 20 oktober 2016

Sammanfattning och lägeskoll v 2


Nog är jag igång, så gott det går iaf. Men, all träning är bättre än ingen, så jag ska inte klaga som har resterande kropp i relativt skapligt behåll. Lite krämpor här och var, men, det kan alltid vara värre.

Blev glad av att kunna greppa en hantel här om dagen. Man får vara glad för det lilla helt enkelt.
Går fortfarande och väntar och längtar efter den där omtalade energin och känslan av att vara PIGG som jag hört talas om av att köra en vit månad, men, icke här, än så länge iaf. Känner mig allmänt trött och sliten. Men har en skönare och "renare" känsla i kroppen iaf, vilket är härligt. 

MEN. Jag märker att verkligheten kommit ikapp mig. Med skadan. Efter att ha varit till Ortopeden i fredags blev jag faktiskt ganska låg. Varit naiv tror jag eller så har jag befunnit mig i någon slags milt "chock"liknande tillstånd och inte riktigt förstått omfattningen av olyckan…
Fingrarna ser inte jättetrevliga ut… Svullna, såriga -  så klart, allt annat en hela, rena och fräscha och ganska orörliga… Men igår när jag var på ytterligare kontroll togs i alla fall stödskenorna bort så nu ska jag börja träna dem lite. Fortfarande ganska svårt eftersom de är ganska bandagerade så bara det gör dem ju väldigt orörliga. Humöret, det har påverkats. Känt mig mer lättretlig och irriterad, på småsaker. Stört mig på ingenting egentligen, som en konstant PMS, hua, ni som vet, vet. inte ok eller rätt på något sätt…  Känns dock som att det vänt tillbaka lite. Så tröttsamt bara av att vara så begränsad. Inte kunna använda och ta hjälp av högerhanden till allt det som den vanligtvis gör...

Men hursom. Det kunde vara värre...

Den där riktiga helgkänslan infann sig då liksom aldrig. Fick aldrig fredagsfeelingen. 
Blev lite bättre efter jag fick ta en fredagsfika med Liten och att vi sedan gjorde upptäckten av Karlstads nya Saluhall som var proppfylld med delikatesser av alla de slag man kan önska sig. Hoppas innerligt att detta kommer gå bra så det kommer finnas kvar, men de sa där att det är många som inte vet om det.
Mig hade det helt gått förbi, trots att det varit öppet sedan  Augusti. Men nu kommer jag hänga där, varje fredag, minst, var så säker, 






Sen bar det av till Sthlm tidigt i lördags morse för att fira en utav svägerskorna som fyllde 40. Alltid kul att träffa dem. Och aldrig tråkigt med en liten Stockholmstripp.
Kändes dock som denna tripp både kom och gick så snabbt.
Hann knappt med att landa så var det dags att åka hemåt igen
Men lite mys hann vi med.


Landade snabbt på hotellet innan vi gav oss ut på Söder för att leta middagsställe. 
Finns ju hur många ställen som helst känns det som där, men inte jättemånga att välja på en lördagkväll om man inte har förbokat. Men vi hittade till slut ett ställe att landa på. Skylten utanför med "Ett glas Cava 59:-" var väl det som lockade mig mest, men, när det är "soberoctober" blir det Loka i glaset istället, hur mycket än ett glas Cava lockade just då. Gick lika bra det med. Har jag bestämt mig så har jag. För det går ju. Inte samma, men ett kanske välbehövligt rens för kroppen. Vill tro det iaf. Men nej, någon pigghet känner jag inte, än iaf…


Till lördagsmyset på hotellrummet blev det godis för de andra två medan jag köpte mig ett päron och en korg med plommon. Smaskens…

Roligast på hela helgen enligt dottern. Åka upp och ner på mataffären och rensa bland brusrören…. Lättroad, ibland.

Söndag morgon vaknade jag iaf pigg och utvilad efter 8 timmar sömn.
Började med ett litet pass på hotellets gym innan ajg tog mig ut för min klassiska runda på Djurgården. Den blev lite längre denna gång, 1,6 mil och det kändes SÅ tungt. Förstår inte…? Är det att kroppen lägger all kraft och energi på att reparera fingrarna nu? Hoppas verkligen att orken och kraften till löpturerna kommer tillbaka. Vill ju bättre på konditionen, inte tvärtom…!?


En fin tur blev det hursom helst….



Tackar huvudstaden för denna gång.
Och vecka två i projekt "Pushmea. Vecka tre, tjae, den är ju snart över den med….










måndag 10 oktober 2016

Sammanfattning av vecka 1 "Pushmea"



Jag är iaf äntligen i gång!

Har ju startat ett separat Instagramkonto för just detta. Pushmea.
Känner mig dock inte riktigt hemma i detta "hälsoträsk" som ju faktiskt råder. Blir ju där fullmatat med väldigt avklädda bilder, poseringar, muskelknuttar och knuttor, övningar, vilket är väldigt bra, osv. Men man får stänga av det som inte passar och ta till sig det som känns relevant för ens egen hälsoutveckling. Mycket bra inspiration på både träning och kost finns det ju definitivt. 

Förutsättningarna blev ju inte de allra bästa efter förr förra veckans bravader, men jag kände att jag ville köra igång trots allt. Annars hade risken nog blivit att det skjutits på ännu längre fram och herrejösses, jag har ju fler kroppsdelar än bara två fingrar på höger hand som kan och behöver aktiveras.

I det stora hela tycker jag kosten har fungerat skapligt. Har i princip helt uteslutit rent socker, iaf sånt som jag vet triggar igång mig. Jag har fått påminna mig att äta mellanmål, vilket jag varit otroligt dålig på innan. Har även försökt att hålla mig till enbart en portion mat till middag, eftersom jag nästan aldrig blir mätt och därför vill ta mer. Men det har funkat. Jo, jag kanske tar lite större portioner redan första gången, men det här är ju ett slags nytänk för mig. Att bryta redan starkt injobbade vanor….
Det kan ta tid, har jag hört. Tänket finns ju här iaf.

Något att jobba vidare med vecka 2….


Detta blev min första helt alkoholfria helg på jag vet inte hur längesedan… Ja men när jag var gravid, efter jag ammat, säg för 9-10 år sedan då…?! 
Kan tyckas väldigt länge och ja, så är det, illa eller inte kan väl tyckas, men för mig är det något visst med främst det där fredagsglaset. Att få öppna en flaska rött på kvällen när hösten kommit, dela en flaska riktigt gott vin med mannen i köket medan vi lagar mat. Eller det där glaset cava i badet där ute på lördagen. Att få dricka ett riktigt gott vin till en middag är ändå livskvalité enligt mig.  
Som det för många andra kanske är med godis, snacks, tobak etc, alla har vi kanske våra laster på ett eller annat sätt. Så hur skulle det då gå för mig, skulle jag kunna stå emot…?

Som ovan visar laddade jag upp med några flaskor Appletiser som enligt mig är det absolut godaste alkoholfria alternativet, efter vanligt vatten och bubbelvatten, men denna känns faktiskt betydligt mer festlig. Så från och med nu är detta min "helgdryck" som endast får intagas under helgen. Blir ju lite längt på den med då. 

Fredagen var tuffast. Hann till och med bli lite sur, arg och  tvär på mannen som jag tyckte segade sig till köket i fredags. Jag var både hungrig, trött och vinsugen samt ju med ett lite lätt "hand-ikapp" som gör att jag inte kan göra allt det jag vill, som te.x utföra vissa moment i matlagningen. 
Så går han och släpar i sina tofflor och dricker öl…. Ja men ni måste förstå….
Som PMS fast lite starkare, just där och då….



I lördagsmorse kunde jag inte låta bli att ta mig en väldigt lugn och skön jogg istället för promenad. Var så himla sugen att få röra på mig ordentligt. Känner inte riktigt samma för promenader längre. Blev en bättre position för hela handen med samt att jag höll i gång värmen bättre. Har märkt att jag få fasligt ont i fingrarna vid kyla, så där ni vet som när man kom in efter en heldag i pulkabacken och skulle sätta sina frusna tår mot elementet…. Aj, så aj…


Har enligt "ordination" från min PT Karin på SATS Färjestad fått två "fria mål" per vecka. Dessa känns helt naturligt då att inta fredag, samt lördag kvällarna då det alltid känns lite extra då. Kan ju börja längta redan på morgonen det jag ska laga/äta på kvällen. Denna lördag blev det fisk- och skaldjursgryta med saffran och hemgjord aioli med galet mycket vitlök. Så fantastiskt gott. Med grillat bröd till. SÅ tok gott.

Funkade faktiskt hur bra som helst med välkyld Appletiser i glaset istället för vitt vin.


Hur går det då med fingrarna…!?


Blev ju lite skrajsen när vi skulle byta bandage häromdagen och ser hur det ser ut... Men förhoppningsvis läker det på som det ska. Har inte tagit värktabletter alls sedan i fredags vilket känns riktigt skönt. Var hysteriskt trött och seg hela förra veckan och jag inbillar mig att det måste ha varit av bland annat intaget av både penicillin och värktabletter.


Har haft mest ont, värk och ilningar i ringfingret, vilket kanske inte var så konstigt när jag fick hem röntgenbilderna häromdagen.

Där ser man att ringfingret är det som gått sönder mest i själva skelettet i fingertoppen.


  Långfingret blev också rejält klämt/intryckt och där var det en bit som lossnat som läkaren förklarade, vilket man ska kunna se där pilarna pekar, både ovan och under.


Men nu läker det på…. Bra, hoppas jag, så innerligt.  Ska till ortopeden på fredag och hoppas SÅ att jag får ta bort bandaget helt och att det blir någon betydligt smidigare lösning så jag kan börja använda handen igen. Så gott det går. Bara det att kunna tvätta händerna, skölja av sig i ansiktet, tvätta håret, diska, laga mat, skära, hacka, äta med kniv och gaffel, bära, fläta håret på Liten, lyfta med BÅDA händer, göra allt det man annars använder sin bästaste hand till….!!
Lyx det ju, tänk på det!

Men ja, är fortfarande så evig tacksam att det ju faktiskt "bara" handlar om två rejält klämda fingrar. 
Evigt tacksam. 


Vi har ändå fått en del "vettigt" gjort i helgen. Försöker så gott jag kan med det mesta. Hatar att bara sitta och titta. Mannen har verkligen gett mig ett rejält stort handtag med allt sånt jag inte kan göra just nu. Så tacksam för det.

Gästrummet har fått sig ett lyft. Det är numer gäst/musik/spel/tvrum.
Perfekt.


Måndagen är snart avverkad. 
Jag hoppas på att den där piggheten som många pratar om som man ska få av att leva hälsosamt och alkoholfritt kommer snart. För förra veckan var katastrof. SÅ trött. 
Sitter dock just nu med huvudvärken från h-vetet. 
Tog en löprunda i morse på fem km. Går fortfarande tungt, men jag är ju på väg åt rätt håll. För jag har ändå en god känsla i kroppen. Känner mig liksom "renare". Njuter av en massa gott att äta som inte gör att man vaknar upp dagen efter och är "sockerbakis". 
Dricker fortfarande på tok för dåligt med vatten.
Får också bli ngt att tänka på denna vecka två. För nu är den faktiskt igång med. Bara 8 veckor kvar sedan av den första delen i Pushmea följetongen…

På onsdag är det dags för första PT passet med Karin, anpassat till skadan.
Ser jag fram emot, men med en viss skräckblandad förtjusning...

onsdag 5 oktober 2016

Det som var så bra....




Får bli en lite luddig förklaring här. Via mobilen. En liten pekfingervals.
Om vad 17 som hände härom dagen. 
Jag som bara var nere för att stänga igen för vintern. Men även för att få en sån där skön välbehövlig paus ifrån vardagen. Få en paus från den annars lite enligt mig själv "tjatiga jag". Bara få vara. Andas in havsluften. Träffa en fin vän och verkligen bara vara jag för en stund. 


Visst. Jag hann med det också. Hann med allt det där som nu ligger på plus kontot inför vintern.
Det blev ju riktigt bra med.

Nästan som på sommaren

Hann med en jättemysig kväll med bästa Lina. Med massa prat, gott vin och supergod mat. Det hann vi med. Så glad för det. Hann ju även med att ses på torsdag em för en date med hårklippning hos henne. Också även det jättemysigt. Sen dret det sig, ganska rejält... 

Jag vet, det står klämrisk, men vad hjälper det alla gånger...

Det finns alltså en bom vid campingen som brukar vara stängd när campingen är det. Det vill säga nattetid samt under senhöst och vinter. Av ngn anledning var den stängd nu med, trots att campingen fortfarande var öppen, men jag reflekterade inte så mycket över det utan öppnade och stängde den ganska krångliga bommen, i af när man är själv, ett antal ggr då jag åkte in och ut i olika ärenden. Inga konstigheter. Tills nu då. 
Gjorde precis som jag gjort de tidigare gångerna, och förstod inte riktigt vad som hände eftersom allt gick så himla fort. För när bommen går ner, då går den ner fort, med rejäl tyngd. Det blåste REJÄLT denna dag och det kan ha varit så att det just denna gång var vinden som gjorde att jag tappade kontrollen över situationen, för helt plötsligt är bommen nere och jag känner en absurd känsla i min höger hand. Inga tvivel om att den satt fast, under bommen, rejält fastkilad... 


Sen vet jag inte riktigt säkert vad som hände, för på något konstigt vänster, verkligen så, fick jag upp bommen med en kraft som helt plötsligt fanns i min vänsterarm. Minns tankarna så tydligt när jag helt plötsligt står och tittar på min ganska mosade höger att -" Ja, det är klart det är så jag ser ut inuti mig, med senor, ben osv, det är ju så man sett i böckerna att man är skapad. I detta skede hade blodet inte strömmat till än, precis som att kroppen ändå behövde lite betänketid för vad som eg hade hänt och vad som nu skulle behöva göras, så såren låg "rena och öppna". Jag tänkte att det var lite tokigt att jag inte hade några plåster i vagnen, men att detta nog var något de kunde plåstra om i Karlstad när jag kommit hem dagen därpå... 
Tills förnuftet slog mig om att det nog var bäst att göra ngt åt det ganska snart ändå. Så jag satte mig i bilen och körde bort till våra bästa norskar som tack och lov denna em var nere för att plocka ihop det sista för säsongen de med. 
De fick en större chock än vad jag själv fått, kanske en mer "korrekt" reaktion utifrån själva händelsen, men Elisabeth beordrade mig att sätta mig direkt i deras bil medans Kurt skulle ta hand om min bil. 
Sagt och gjort. 


I bilen ringde jag 1177 som efter att jag berättade om vad som hänt hänvisade mig till 112 som skickade en mötande ambulans. Raka vägen till NÄL i Trollhättan. Adrenalinet som måste ha tagit mig rejält, tog fascinerande bort en hel del av smärtan och jag är förvånad själv att jag var så himla lugn. Resan till NÄL med både vän och ambulans blev då mer underhållande än smärtsam. 
Tack bästa Elisabeth för grymt snabbt agerande!


Väl på NÄL kollade en läkare mig för att se så att jag hade känseln kvar vilket jag lyckligtvis hade. Annars hade jag fått åka bums till Handkirurgin i Göteborg. Sedan blev det en ganska lång väntan på röntgen. När jag satt där med en nästan urladdad mobil kom jag plötsligt på att jag ju har en nära vän i just den stan så jag messade henne och fråga om hon möjligtvis kunde komma förbi med en laddare. Det tog en stund även för henne innan hon kopplade situationen men en halvtimme senare var hon hos mig som de bästa av sällskap både under röntgen och ihop lappandet av fingrarna. 


Vi konstaterade att det var evigheter sen vi hade haft en så härlig kvalitetstid tillsammans. Så otippat men ändå så självklart att vi alltid lyckas ha de bästa av stunder när vi väl ses. Bortsett från omständigheterna denna gång alltså, men mysigt hade vi och många skratt blev det. Tack bästa Sandra för ditt fina stöd!! 


30 stygn senare 



Framåt tolv tiden på natten var jag äntligen ihopsydd och omplåstrad. Olyckan hände vid ca 17-17.30. 
Fick sjuktaxi beställd till 00.55 och tillbaka vid husvagnen kl 2.15. Vilken em/kväll/natt det blev. Så himla onödigt och dumt, men man rår inte på allt tyvärr. Tack och lov för de fina man har runt sig och för otroligt bra bemötande från nåde ambulans personal och på NÄL. 


Har nu fått en tid nästa Fredag på ortopeden här i stan. Det bultar rejält. Konstigt vore ju annat. Handryggen svullnade upp igår så en läkare fick kika på det men det var lugnt. Mår trots allt bra och är evigt tacksam att fingrarna sitter kvar. Går på snälla värktabletter när det värker lite för mycket så det funkar. Kunde ju varit så mycket värre. 


Trots denna väldigt onödiga och olyckliga fadäs hann jag alltså ändå njuta av tillvaron på kusten. 
Kunde tack vare automat på bilen även ta mig hem själv. Väl hemma kom nog tröttheten ikapp mig. Var helt slut och somnade till både i sängen på em och i soffan tidigt på kvällen. 

Tröst av bästa Nissen


Har fått så många omtänksamma hälsningar och blivit uppvaktad här hemma, det värmer så. 
Tack snälla snälla! 


Nu är det bara att försöka "gilla läget" så gott det går med en hand mindre, högern så klart med, men åh vad jag saknar den. Börjar dock bli ganska säker på vänstern nu. 
Försöker leva som "vanligt" men påminns hela tiden om att jag inte riktigt funkar som "vanligt". Har otroligt svårt att bara sitta still och titta på. Vill ju liksom också göra, fixa och dona. Men det kommer... 
Det var vl det hela så här långt. 

Ville ju dokumentera så mycket mer om min start med "Pushmea" men håller igång där på Instagram så länge, på kontot med samma namn. Det kommer här med så småningom. 

STOR kram till er alla och var nu extra glada och tacksamma över era två händer nu!