Hem ljuva hem

Hem ljuva hem

onsdag 5 oktober 2016

Det som var så bra....




Får bli en lite luddig förklaring här. Via mobilen. En liten pekfingervals.
Om vad 17 som hände härom dagen. 
Jag som bara var nere för att stänga igen för vintern. Men även för att få en sån där skön välbehövlig paus ifrån vardagen. Få en paus från den annars lite enligt mig själv "tjatiga jag". Bara få vara. Andas in havsluften. Träffa en fin vän och verkligen bara vara jag för en stund. 


Visst. Jag hann med det också. Hann med allt det där som nu ligger på plus kontot inför vintern.
Det blev ju riktigt bra med.

Nästan som på sommaren

Hann med en jättemysig kväll med bästa Lina. Med massa prat, gott vin och supergod mat. Det hann vi med. Så glad för det. Hann ju även med att ses på torsdag em för en date med hårklippning hos henne. Också även det jättemysigt. Sen dret det sig, ganska rejält... 

Jag vet, det står klämrisk, men vad hjälper det alla gånger...

Det finns alltså en bom vid campingen som brukar vara stängd när campingen är det. Det vill säga nattetid samt under senhöst och vinter. Av ngn anledning var den stängd nu med, trots att campingen fortfarande var öppen, men jag reflekterade inte så mycket över det utan öppnade och stängde den ganska krångliga bommen, i af när man är själv, ett antal ggr då jag åkte in och ut i olika ärenden. Inga konstigheter. Tills nu då. 
Gjorde precis som jag gjort de tidigare gångerna, och förstod inte riktigt vad som hände eftersom allt gick så himla fort. För när bommen går ner, då går den ner fort, med rejäl tyngd. Det blåste REJÄLT denna dag och det kan ha varit så att det just denna gång var vinden som gjorde att jag tappade kontrollen över situationen, för helt plötsligt är bommen nere och jag känner en absurd känsla i min höger hand. Inga tvivel om att den satt fast, under bommen, rejält fastkilad... 


Sen vet jag inte riktigt säkert vad som hände, för på något konstigt vänster, verkligen så, fick jag upp bommen med en kraft som helt plötsligt fanns i min vänsterarm. Minns tankarna så tydligt när jag helt plötsligt står och tittar på min ganska mosade höger att -" Ja, det är klart det är så jag ser ut inuti mig, med senor, ben osv, det är ju så man sett i böckerna att man är skapad. I detta skede hade blodet inte strömmat till än, precis som att kroppen ändå behövde lite betänketid för vad som eg hade hänt och vad som nu skulle behöva göras, så såren låg "rena och öppna". Jag tänkte att det var lite tokigt att jag inte hade några plåster i vagnen, men att detta nog var något de kunde plåstra om i Karlstad när jag kommit hem dagen därpå... 
Tills förnuftet slog mig om att det nog var bäst att göra ngt åt det ganska snart ändå. Så jag satte mig i bilen och körde bort till våra bästa norskar som tack och lov denna em var nere för att plocka ihop det sista för säsongen de med. 
De fick en större chock än vad jag själv fått, kanske en mer "korrekt" reaktion utifrån själva händelsen, men Elisabeth beordrade mig att sätta mig direkt i deras bil medans Kurt skulle ta hand om min bil. 
Sagt och gjort. 


I bilen ringde jag 1177 som efter att jag berättade om vad som hänt hänvisade mig till 112 som skickade en mötande ambulans. Raka vägen till NÄL i Trollhättan. Adrenalinet som måste ha tagit mig rejält, tog fascinerande bort en hel del av smärtan och jag är förvånad själv att jag var så himla lugn. Resan till NÄL med både vän och ambulans blev då mer underhållande än smärtsam. 
Tack bästa Elisabeth för grymt snabbt agerande!


Väl på NÄL kollade en läkare mig för att se så att jag hade känseln kvar vilket jag lyckligtvis hade. Annars hade jag fått åka bums till Handkirurgin i Göteborg. Sedan blev det en ganska lång väntan på röntgen. När jag satt där med en nästan urladdad mobil kom jag plötsligt på att jag ju har en nära vän i just den stan så jag messade henne och fråga om hon möjligtvis kunde komma förbi med en laddare. Det tog en stund även för henne innan hon kopplade situationen men en halvtimme senare var hon hos mig som de bästa av sällskap både under röntgen och ihop lappandet av fingrarna. 


Vi konstaterade att det var evigheter sen vi hade haft en så härlig kvalitetstid tillsammans. Så otippat men ändå så självklart att vi alltid lyckas ha de bästa av stunder när vi väl ses. Bortsett från omständigheterna denna gång alltså, men mysigt hade vi och många skratt blev det. Tack bästa Sandra för ditt fina stöd!! 


30 stygn senare 



Framåt tolv tiden på natten var jag äntligen ihopsydd och omplåstrad. Olyckan hände vid ca 17-17.30. 
Fick sjuktaxi beställd till 00.55 och tillbaka vid husvagnen kl 2.15. Vilken em/kväll/natt det blev. Så himla onödigt och dumt, men man rår inte på allt tyvärr. Tack och lov för de fina man har runt sig och för otroligt bra bemötande från nåde ambulans personal och på NÄL. 


Har nu fått en tid nästa Fredag på ortopeden här i stan. Det bultar rejält. Konstigt vore ju annat. Handryggen svullnade upp igår så en läkare fick kika på det men det var lugnt. Mår trots allt bra och är evigt tacksam att fingrarna sitter kvar. Går på snälla värktabletter när det värker lite för mycket så det funkar. Kunde ju varit så mycket värre. 


Trots denna väldigt onödiga och olyckliga fadäs hann jag alltså ändå njuta av tillvaron på kusten. 
Kunde tack vare automat på bilen även ta mig hem själv. Väl hemma kom nog tröttheten ikapp mig. Var helt slut och somnade till både i sängen på em och i soffan tidigt på kvällen. 

Tröst av bästa Nissen


Har fått så många omtänksamma hälsningar och blivit uppvaktad här hemma, det värmer så. 
Tack snälla snälla! 


Nu är det bara att försöka "gilla läget" så gott det går med en hand mindre, högern så klart med, men åh vad jag saknar den. Börjar dock bli ganska säker på vänstern nu. 
Försöker leva som "vanligt" men påminns hela tiden om att jag inte riktigt funkar som "vanligt". Har otroligt svårt att bara sitta still och titta på. Vill ju liksom också göra, fixa och dona. Men det kommer... 
Det var vl det hela så här långt. 

Ville ju dokumentera så mycket mer om min start med "Pushmea" men håller igång där på Instagram så länge, på kontot med samma namn. Det kommer här med så småningom. 

STOR kram till er alla och var nu extra glada och tacksamma över era två händer nu! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar