Nog är jag igång, så gott det går iaf. Men, all träning är bättre än ingen, så jag ska inte klaga som har resterande kropp i relativt skapligt behåll. Lite krämpor här och var, men, det kan alltid vara värre.
Blev glad av att kunna greppa en hantel här om dagen. Man får vara glad för det lilla helt enkelt.
Går fortfarande och väntar och längtar efter den där omtalade energin och känslan av att vara PIGG som jag hört talas om av att köra en vit månad, men, icke här, än så länge iaf. Känner mig allmänt trött och sliten. Men har en skönare och "renare" känsla i kroppen iaf, vilket är härligt.
MEN. Jag märker att verkligheten kommit ikapp mig. Med skadan. Efter att ha varit till Ortopeden i fredags blev jag faktiskt ganska låg. Varit naiv tror jag eller så har jag befunnit mig i någon slags milt "chock"liknande tillstånd och inte riktigt förstått omfattningen av olyckan…
Fingrarna ser inte jättetrevliga ut… Svullna, såriga - så klart, allt annat en hela, rena och fräscha och ganska orörliga… Men igår när jag var på ytterligare kontroll togs i alla fall stödskenorna bort så nu ska jag börja träna dem lite. Fortfarande ganska svårt eftersom de är ganska bandagerade så bara det gör dem ju väldigt orörliga. Humöret, det har påverkats. Känt mig mer lättretlig och irriterad, på småsaker. Stört mig på ingenting egentligen, som en konstant PMS, hua, ni som vet, vet. inte ok eller rätt på något sätt… Känns dock som att det vänt tillbaka lite. Så tröttsamt bara av att vara så begränsad. Inte kunna använda och ta hjälp av högerhanden till allt det som den vanligtvis gör...
Men hursom. Det kunde vara värre...
Den där riktiga helgkänslan infann sig då liksom aldrig. Fick aldrig fredagsfeelingen.
Blev lite bättre efter jag fick ta en fredagsfika med Liten och att vi sedan gjorde upptäckten av Karlstads nya Saluhall som var proppfylld med delikatesser av alla de slag man kan önska sig. Hoppas innerligt att detta kommer gå bra så det kommer finnas kvar, men de sa där att det är många som inte vet om det.
Mig hade det helt gått förbi, trots att det varit öppet sedan Augusti. Men nu kommer jag hänga där, varje fredag, minst, var så säker,
Sen bar det av till Sthlm tidigt i lördags morse för att fira en utav svägerskorna som fyllde 40. Alltid kul att träffa dem. Och aldrig tråkigt med en liten Stockholmstripp.
Kändes dock som denna tripp både kom och gick så snabbt.
Hann knappt med att landa så var det dags att åka hemåt igen
Men lite mys hann vi med.
Landade snabbt på hotellet innan vi gav oss ut på Söder för att leta middagsställe.
Finns ju hur många ställen som helst känns det som där, men inte jättemånga att välja på en lördagkväll om man inte har förbokat. Men vi hittade till slut ett ställe att landa på. Skylten utanför med "Ett glas Cava 59:-" var väl det som lockade mig mest, men, när det är "soberoctober" blir det Loka i glaset istället, hur mycket än ett glas Cava lockade just då. Gick lika bra det med. Har jag bestämt mig så har jag. För det går ju. Inte samma, men ett kanske välbehövligt rens för kroppen. Vill tro det iaf. Men nej, någon pigghet känner jag inte, än iaf…
Till lördagsmyset på hotellrummet blev det godis för de andra två medan jag köpte mig ett päron och en korg med plommon. Smaskens…
Roligast på hela helgen enligt dottern. Åka upp och ner på mataffären och rensa bland brusrören…. Lättroad, ibland. |
Söndag morgon vaknade jag iaf pigg och utvilad efter 8 timmar sömn.
Började med ett litet pass på hotellets gym innan ajg tog mig ut för min klassiska runda på Djurgården. Den blev lite längre denna gång, 1,6 mil och det kändes SÅ tungt. Förstår inte…? Är det att kroppen lägger all kraft och energi på att reparera fingrarna nu? Hoppas verkligen att orken och kraften till löpturerna kommer tillbaka. Vill ju bättre på konditionen, inte tvärtom…!?
En fin tur blev det hursom helst….
Tackar huvudstaden för denna gång.
Och vecka två i projekt "Pushmea. Vecka tre, tjae, den är ju snart över den med….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar