I söndags morse tog jag med mig kameran ut på min morgonpromenad.
Fick för en tid sedan frågan hur jag hinner med att fota när jag är ute och springer, men nej, det gör jag alltså inte. När jag springer springer jag, och ibland när tar jag mig mina små morgonpromenader här ute på landet och insuper omgivningen i sin fulla prakt, passar jag även på att ta någon bild med telefonen. Man kan tycka vad man vill om till exempel "fenomenet" Instagram, men för mig har det blivit någons slags mindfullness stund. Jag ser naturen på ett annat sätt och tycker om att föreviga den i stunden, rätt eller fel!? Men för mig är det hursomhelst avkopplande och jag tror att det är viktigt för var och än att hitta sina små stunder av harmoni hur man än väljer dem.
Älskar ju verkligen varje årstid vi faktiskt bjuds på här i Sverige.
Hösten är fantastisk genom att egentligen bjuda på den mest färgstarka årstiden.
Det är så skönt och lugn på morgonen och så tacksamt att fota då dimman fortfarande ligger som ett täcke över marken.
Fortfarande grönskar det
Mäktiga magiska morgondimma
Några prästkragar som vägrar ge upp sensommaren
Vägen vid kyrkan där solen tränger sig fram först
Det är verkligen en fröjd att gå omkring och fota sin omgivning när allt fortfarande ligger stilla och området fortfarande sover.
Jag vill verkligen gå någon fotokurs här framöver och lära mig att fota bättre.
Men tills dess får jag exprimentera lite och leka med det som går, roligt är det i alla fall.
Att man får frisk luft, lite motion och lugn i själen på köpet gör ju inte saken sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar