Har ÄNTLIGEN fått ur de där bilderna ut mobilen, över till datorn….
Började igår att försöka sammanställa dem, men det är ju så gruvligt många så jag vet knappt vart jag ska börja eller sluta… Men nu ska jag komma ikapp. Komma ikapp med minnena, de förevigade, som så mycket lättare fastnar när jag får ner dem här. Eftersom det nu var ett tag sedan jag hade någon som helst kontinuitet här på bloggen så kommer det bli skärpning… Är så tacksamt att kunna gå in här och minnas tillbaka.
Tror jag tar vid lite från där jag slutade sist….
Fantastiska Fjällbacka….
Finns nog inte ord som räcker till för hur mycket den platsen betyder.
Har alltid varit en så stor del av mitt liv och så hoppas jag det kommer förbli…
Hoppas innerligt att det hittas en bra lösning för att campingen ska få leva vidare, i betydligt fler än två år till som läget är nu. Men Fjällbacka står ju hursom helst kvar. Så utifrån vad som händer sedan får vi ta det där och då.
Den här sommaren….
Blev nog allt annat än vad jag hade hoppats och trott, men på ett sätt blev den kanske ändå bättre!?
Det där vädret som man ju alltid går och är mer eller mindre påverkad av, det blev ju faktiskt ändå, helt ok…!?
Hade kunnat vara så mycket värre.
Vi fick ju bland annat mycket tid att umgås med de bästa, våra underbara norska vänner.
Dessa härliga kvällarna på klipporna vid havet….
Sena kvällar och nätter med barn och djur som somnade gott under bordet i förtältet…
Trots sena kvällar kom jag på något sätt ändå upp tidigt för att ge mig ut på mina små turer.
18 mil på 6 veckor är jag mer än nöjd med, fanns inte i min vildaste fantasi för bara ngt år sedan.
En mil med ett morgondopp i havet som avslut, då är det inte så tungt ändå...
Sköna spontana turer in till byn.
Glada goa ungar
Galet goda blåmusslor på grillen blev liksom grejen i år
Glad för de dagar vi ju faktiskt fick ute på havet
Öpromenader på solvarma klippor
Älskade underbara skärgård
Vi fortsatte njuta av himmelska skaldjur
I bästa sällskapet
SÅ glad att vi träffade de där härliga människorna för några år sedan.
Har hunnit samla många nydeliga minnen ihop sedan dess.
 |
| Tjejerna leker så bra och är otroligt lika i sättet |
Vi tog in selfiesticken i vårt liv och försökte oss på att förstå den….
Det gick väl si sådär….
Njöt den sista kvällen på Slajdarns tillsammans innan det var dags för norskarna att fara hemåt igen.
Den allra sista dagen bjöd på ljuvligt väder ute på havet.
Vi delade den ihop med Litens härliga sysslingar med vän och fick ett riktigt lång salt bad med oss hem.
Det här blev sommaren jag inte kunde bestämma vilken färg jag skulle ha på naglarna och det blev sommaren jag kunde tänka mig att flytta in i mina jeansshorts.
Det här sommaren blev verkligen inte vad jag hade trott och hoppas på, men oj vad bra det blev ändå….
Med den finaste av hälsningar från våra norskar så åkte vi sedan på söndagen hemåt….
Snart, tre veckor senare är det snart dags att åka dit igen…
Få andas ljuvlig havsluft, ta den där sista västkusten milen för i år. Kanske ett sista morgondopp med…
Ta upp båten…. Ta upp bryggor.
Sakna det som inte hörde sommaren mer till, semesterdagarna, folket, atmosfären, men ändå kanske kunna njuta av sensommarkvällarna som är kvar.
Det kommer kännas tomt på något sätt.
Snart får vi ju iaf träffa dem igen, våra bästa norskar….
Alla skulle få ha såna här härliga norskar i sitt liv, så tacksam för att vi har våra.
Kräftskiva har de inte i Norge men njuta av livet det kan de bra det med.
Så tänker vi göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar