Hem ljuva hem

Hem ljuva hem

onsdag 21 september 2016

Skål för 42!




Det är helt enkelt bara så för mig att jag, även fast jag fyllde 42 så är jag fortfarande löjligt förtjust i att fylla år och fira födelsedagr. Extra tydligt när dottern påpekar det med att säga att man skulle kunna tro att jag fyllde 10 så glad som jag var denna dag… Men jag fyller ju år, därmed existerar jag och allt som kan firas ska ju göras det enligt mig!

Det firades som sig bör med tårta, ballonger, blomster och vimplar.





 Dotter och man hade fixat med födelsedagsfrukost och paketöppning nere i köket. Paket och skönsång först på sängen. När jag öppnade paketet stod där bara en lapp att jag skulle gå ner. 

Pyntat stol dagen till ära. Liten ville att jag skulle må som en prinsessa.
Fick ta del av hennes fina namnskylt som hon gjort i slöjden. 
 Vart så nöjd när jag öppnade kuvertet med presentkort på den nyöppnade Edblad butiken i stan. Absoluta favoritmärket. Sa att jag visste direkt vad jag skulle köpa. Vad? undrade dottern.  
- Ett halsband med droppe sa jag, samma som jag har i ring och armband. 
Snopet att det sista paketet innehöll just det, vilket dottern snappat upp när vi pratat om det någon gång i somras. Så fint och så glad blev jag! Älskar det.


Efter firande var det dags att bege sig till Norra Fältet i Karlstad för uppladdning för både Kalvrus och Tjurrus. Hade ju hoppats på att få med mig mannen i år, som en kompensation för att han glömde bort min födelsedag helt september 2007, gravid och fullspäckad med hormoner som jag också var. Den är nästan giftig den… Men icke, fick inte med mig honom i år, heller. Nästa kanske…!?



Två tjejer som iaf var tokladdade och jättepirriga utförde sitt lopp galant och var så nöjda efteråt.



 Sedan var det dags för mig. Också laddad, lite pirrig, men mest nyfiken på hur det skulle gå i år, hur banan såg ut och hur mycket jag skulle kunna pressa mig själv.

Det gick bra. Trots att jag efter ca 1 km vrickade till foten på ngt vänster så stortån på högerfot tog vika och stukade sig, men det kändes väldigt fånigt att behöva bryta för just det så jag körde på så gott det gick ändå. Var välbehövligt och uppfriskande att efter ca halva banan få ta ett dopp i årets hinder "drethöle". Fick ny kraft efter det och körde på. Sista häften av loppet kändes betydligt bättre. Tuffare och mer utmanande bana i år jämfört med förra året, så det har känts i kroppen nu dagarna efter, precis som det ska ju.


 Glad att jag genomförde detta även i år. 
Ett bra sätt ändå att fira både sig själv och sin kropp efter de gångna 42 åren. Att vi håller än. Håller ihop och håller. Att vi ÄNTLIGEN håller ihop och att jag hoppas den håller bra många år till. 


 Kära mor och far kom och både hejjade på och firade mig dagen till ära.
Så himla mysigt att få ha dem här. Än härligare att se att de mår så bra och känns så pass pigga som de gör. Tycker dock fortfarande att det är märkligt, som när mamma skrivit med fin handstil på kuvertet jag fick av dem, "Grattiskramar på din 42-årsdag"….!? Vaddå 42, var det inte just det som mamma fyllde själv nyss!? Märkligt det där…men bara är en siffra...



 Det blev en himla massa go tårta och fika.


 Blev några mysiga timmar med mamma och pappas härliga närvaro innan de begav sig hemåt den gamla hemstaden igen.




Firandet fick sedan fortsätta med utebad,  god middag och dryck.
Blev en fantastiskt födelsedag på alla sätt och vis.  
Kunde inte vara annat än helnöjd med dagen. 42 års dagen.


 Men nog var hon något sliten sedan den där firande tanten. 
Med all rätt kunde jag känna med. 

Nu tänker jag fortsätta att njuta och gotta mig av september månad som ju verkligen varit något extra i år. För oktober, november, kommer bli något heeeeelt annat, men det återkommer jag till….


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar