Helg ute och inne

Hur fort går inte veckorna...!?

Gör inget, tror jag, gillar ju både veckor och helger numer, men känslan när fredagen kommer är ändå ngt visst. Att få fylla hemmet med färska blommor och fylla kylen och skafferi med en massa härligt, det är ju ändå något extra.

När hemmet står nystädat.

Katterna myser omkring.

När man börjar se mailkorgen som sakta men säkert tömts under veckan. 

Det betyder snart ledig tid, vilket aldrig är ovälkommet. Ju.

Den lilla donnan Ninni Nougat.
Ska alltid vara med där vi är. Nyfiken. Inte jättegosig, lite rädd om pälsen ju. Gossar och myser på hennes egna villkor. En fantastiskt charmig liten pingla som går på sina tassar som om de vore högklackat.

Vet att vara vacker. Donnan.

Åh vad jag ändå gillar att hösten är på ingång.

Har för första gången idag satt på värmefläkten på kontoret. Men är jag seg och vägrar dra på mig strumpor eller långbyxor, än, så funkar ju det med. Vill dra ut på det, ett litet tag till.

 Men ännu kan jag plocka in lite blommor från trädgården, tillsammans med hallonkvistar och inhandlade rosor. Blir inte mätt på pasteller här hemma. 

Verandan står redo och väntar på trevligt helghäng

Även utsidans växter har bytts ut nu. Mot lite mer kyltåliga varianter.

Börjar längta lite mot Halloween. Liten har en önskan om en stor fest även i år, men vi får se hur jag ligger till då med ork och lust. Var ju jättekul förra året men det krävs ju ändå en del engagemang från en annan för att få ihop det bra. Kul om det blir av.

Så himla härligt att fortfarande, i slutet på september, kunna njuta utomhus.

Känns så himla bra med verandan och utbyggnationen som ännu inte är helt klart, men på god väg.

Skönt med några olika smultronställen att hänga runt på beroende på väder och vind.

För tillfället pysslar mannen med sitt "lilla" gräsmatteprojekt.

Med det som med allt annat blir det nog bra när det blir klart….

Mamma Mira som numer njuter till fullo av "utelivet" på dagarna. Hon håller sig runt huset, än så länge, vilket är tack och lov. Hon fångar näbbmöss och sorkar som aldrig förr och har även hon sina små favoritplatser på verandan som hon ligger och myser på. Som hon njuter när hon får lite "egentid" ifrån kidsen.

I helgen väntar både praktiska göromål men även en hel del gott för gommen.

Idag bär det av till Ikea för inhandling till ett lite mer "ordning och reda" projekt av Litens Lego- och Barbie saker. Hon tycker ju fortfarande det är väldigt kul med detta men just nu är det saker högt och lågt och hon önskar att allt fick lite mer plats, så vi får se vad vi kan hitta på.

Imorgon blir det säkert brunch och sedan ska vi gå på matmässan Smaka på Värmland i Mariebergsskogen, vilket vi gjort förut och det är så trevligt. 

Perfekt att handla med sig lite godsaker till kvällen med.

Kola Nisse. Jösses vår Nisse. Vår egen lilla Tjuren Ferdinand som ska lukta och gärna tugga på blommor. Fast han har ju aptit på det mesta som är ätbart. Eftersom han inte fick i sig så mycket som bebis tar han igen allt nu. Han är baskemejjen den gossigaste jag vet. Så galet go och söt och hans personlighet är bara så härlig. Ett litet flufftroll som går omkring här och sprider kärlek helt enkelt. Hans tassar liknar mer stora mjuka tofflor och man jämför med Ninnnis högklackade. Nisse ligger Liten så otroligt varmt om hjärtat. Han pussar och gossar med henne och hon får göra i princip vad som helst med honom, så galet oförskämt snäll katt. 

Nu väntar snart stan för denna fredag.

Blir fredagsfika med go vän, lite shopping och lite fix innan jag ska möta upp man och dotter i em på Ikea. Men SEN blir det ledigt och helg på riktigt.

Ha en fin helg!

Skål för 42!

Det är helt enkelt bara så för mig att jag, även fast jag fyllde 42 så är jag fortfarande löjligt förtjust i att fylla år och fira födelsedagr. Extra tydligt när dottern påpekar det med att säga att man skulle kunna tro att jag fyllde 10 så glad som jag var denna dag… Men jag fyller ju år, därmed existerar jag och allt som kan firas ska ju göras det enligt mig!

Det firades som sig bör med tårta, ballonger, blomster och vimplar.

 Dotter och man hade fixat med födelsedagsfrukost och paketöppning nere i köket. Paket och skönsång först på sängen. När jag öppnade paketet stod där bara en lapp att jag skulle gå ner. 

Pyntat stol dagen till ära. Liten ville att jag skulle må som en prinsessa.

Fick ta del av hennes fina namnskylt som hon gjort i slöjden. 

 Vart så nöjd när jag öppnade kuvertet med presentkort på den nyöppnade Edblad butiken i stan. Absoluta favoritmärket. Sa att jag visste direkt vad jag skulle köpa. Vad? undrade dottern.  

- Ett halsband med droppe sa jag, samma som jag har i ring och armband. 

Snopet att det sista paketet innehöll just det, vilket dottern snappat upp när vi pratat om det någon gång i somras. Så fint och så glad blev jag! Älskar det.

Efter firande var det dags att bege sig till Norra Fältet i Karlstad för uppladdning för både Kalvrus och Tjurrus. Hade ju hoppats på att få med mig mannen i år, som en kompensation för att han glömde bort min födelsedag helt september 2007, gravid och fullspäckad med hormoner som jag också var. Den är nästan giftig den… Men icke, fick inte med mig honom i år, heller. Nästa kanske…!?

Två tjejer som iaf var tokladdade och jättepirriga utförde sitt lopp galant och var så nöjda efteråt.

 Sedan var det dags för mig. Också laddad, lite pirrig, men mest nyfiken på hur det skulle gå i år, hur banan såg ut och hur mycket jag skulle kunna pressa mig själv.

Det gick bra. Trots att jag efter ca 1 km vrickade till foten på ngt vänster så stortån på högerfot tog vika och stukade sig, men det kändes väldigt fånigt att behöva bryta för just det så jag körde på så gott det gick ändå. Var välbehövligt och uppfriskande att efter ca halva banan få ta ett dopp i årets hinder "drethöle". Fick ny kraft efter det och körde på. Sista häften av loppet kändes betydligt bättre. Tuffare och mer utmanande bana i år jämfört med förra året, så det har känts i kroppen nu dagarna efter, precis som det ska ju.

 Glad att jag genomförde detta även i år. 

Ett bra sätt ändå att fira både sig själv och sin kropp efter de gångna 42 åren. Att vi håller än. Håller ihop och håller. Att vi ÄNTLIGEN håller ihop och att jag hoppas den håller bra många år till. 

 Kära mor och far kom och både hejjade på och firade mig dagen till ära.

Så himla mysigt att få ha dem här. Än härligare att se att de mår så bra och känns så pass pigga som de gör. Tycker dock fortfarande att det är märkligt, som när mamma skrivit med fin handstil på kuvertet jag fick av dem, "Grattiskramar på din 42-årsdag"….!? Vaddå 42, var det inte just det som mamma fyllde själv nyss!? Märkligt det där…men bara är en siffra...

 Det blev en himla massa go tårta och fika.

 Blev några mysiga timmar med mamma och pappas härliga närvaro innan de begav sig hemåt den gamla hemstaden igen.

Firandet fick sedan fortsätta med utebad,  god middag och dryck.

Blev en fantastiskt födelsedag på alla sätt och vis.  

Kunde inte vara annat än helnöjd med dagen. 42 års dagen.

 Men nog var hon något sliten sedan den där firande tanten. 

Med all rätt kunde jag känna med. 

Nu tänker jag fortsätta att njuta och gotta mig av september månad som ju verkligen varit något extra i år. För oktober, november, kommer bli något heeeeelt annat, men det återkommer jag till….