Har åkt förbi många hus här ute på landet och ser att många i år är tidiga med påskpynt i form av ris och fjädrar, eller är det kanske så att det är jag som är sen i år!?
Jag har i alla fall fått in några videkvistar vilket jag tycker är så fint och verkligen visar att våren är här.
Fjädrar och små ägg är faktiskt inköpta, men har än så länge inte fått komma upp, men snart så, hoppas jag, måste bara hitta orken och lusten till det först.
Ser lite här och var här hemma nu saker jag skulle vilja fixa med men saknar just nu den där rätta motivationen till det. Förhoppningsvis får jag väl något ryck någon dag när jag känner att jag har mer tid för det, men inte än, får prioritera helt enkelt och med en veckas semester i bagaget så är det jobbet nu som tar mest tid, så får det vara.
 |
| Dags att sy en ny vimpel till Litens mysstuga….!? |
Har tänkt väldigt mycket den senaste tiden, på det här med näthat bland annat, men även skitsnack överhuvud taget. Varför ödslas det så mycket tid till det? Vad har man för behov av att snacka skit, skriva skit till och om andra? Visst att var och en ska få tycka och känna som de vill, men inte på bekostnad av andra!? Varför har många så svårt att glädjas åt andras framgångar?
Framförallt när man vet att det handlar om någon som verkligen kämpat och lyckats?
Jag förstår inte och hur mycket jag än vrider och vänder på det så önskar jag att det såg annorlunda ut, och jag hoppas och tror att det är på gång med en ändå positiv förändring. Var och en måste gå till sig själv och fråga sig själv VARFÖR stör man sig, VARFÖR har man behov av att snacka/skriva skit, VARFÖR!?
Jag tror att mångt och mycket handlar i ett enkelt svar, den svenska hemska avundsjukan.
Jag vet själv att jag gjort samma sak och när jag nu analyserar det så kan det säkert vara ett själ till varför jag känt att jag på något sätt ska försöka bli "av med det" genom att tycka illa om någon och pratat med någon annan om det, men det är ju befängt!? Det fungerar ju inte så. Det sårar ju och varför vill man såra någon!? Även fast man kanske i första läget inte ens tänker att den personen ens ska få veta!? Istället tycker jag man ska gå till sig själv åter och se över sig själv och sin egen situation, och är man inte nöjd med det man har eller hur man mår får man kanske försöka göra det bästa av situationen och ta hjälp om man själv känner att man inte klarar av det.
Nej, vi måste vara snälla mot varandra, oavsett om det är i riktiga livet eller här på nätet, det kan bli så mycket bättre.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar