I en Liten stor tjejs rum

Dagarna springer iväg. Hade ju tänkt publicera detta i början på veckan, men vips var det torsdag, igen.

Men, det blev en riktigt lugn och skön helg.

Mannen låg inne för operation av käken fredag till lördag, eg tänkt till söndag, men då allt gått relativt bra så fick han komma hem tidigare. Det var verkligen helt öde på lasarettet när vi var och hälsade på honom vid lunch så, det var en fröjd för honom att komma hem.

Bror min var här på jobb under helgen så vi tog ett em bad och åt gott på kvällen medan mannen fick sitta och sörpla i sig soppa…. Usch, inte alls skoj, men jag ska göra så goda soppor jag bara kan så det ändå blir lite varierat och smaskigt för honom med. Det ÄR ju bara så gott med soppa, men inte i 6-8 veckor kanske…!?

Då vädret ju varit EXTREMT växlande har vi mest hållit oss inomhus och fick för oss att börja städa lite på Litens rum. Hon har väl tusen småsaker eftersom hon ska spara på ALLT och jag känner mig väl lite skyldig till just det draget…

Var skönt att få röja och rensa där och trots att det fortfarande står en byggställning utanför Litens fönster så var det mysigt att äntligen få köpa lite blommor och ha på insidan av det nu när det är klart.

Så mysigt att se när hon själv fixar hur hon vill ha det med sina saker och däribland alla nallar.

Hennes egna "värdeskåp" där hon förvarar sina värdefulla saker

Hon älskar verkligen sin säng och även fast vi brukar trängas där på kvällarna när vi läser för henne, så tycker både vi och hon att det är så mysigt att få tränga ihop sig och det slutar allt om oftast att både jag och mannen somnar bredvid henne. Nej, vi ligger inte där alla tre, utan kör varannan kväll.

Ljusslingor och stjärnor, för bästa sömnen och en drömfångare för att samla upp de otäckaste drömmarna. Funkar bra enligt henne.

Vi kommer nog göra om hennes rum om något/några år, men än så länge trivs hon så bra med allt därinne så då får det var så. För åren går så snabbt och vips kommer hon väl vilja ha det lite "mognare" men det tar vi då. Så mysigt att hon fortfarande är och vill vara det lilla barn hon är.

Älskar verkligen att gå och kika på hennes små saker som hon så omsorgsfullt lekt och ställt iordning precis som hon vill ha det. Man ser att hon har en liten tanke med allt och gör det så mysigt.

Tavellisterna längs ena långsidan passar perfekt att hänga kläder på, men nu när hon vuxit så börjar klänningarna bli lite väl långa och drar lite i golvet, men så får det vara ett tag till tills den dagen vi hittar ett passande klädskåp till henne.

Älskade lilla skruttan. Som sedan hon var väldigt liten varit en liten "dam"
Går liksom inte att ta miste på vad hon gillar.

Minnen i form av hennes första små badbyxor och fot och handavtryck. 

M Y S A

Som vi älskar det och det är väldigt lätt att göra det med henne på hennes rum

De små bröllopsskorna som hon hade när hon var tärna på vårat bröllop, bland de sötaste jag sett och som hon gillade dem.

Och klänningen. Är så glad att jag letade runt på nätet tills jag hittat det vi sökte utan att det blev "för mycket". Hennes klänning var så fin med den vida tyllen och oj vad hon älskade vår bröllopsdag.  

Ännu mer minnen från de första åren hänger på hennes vägg när man kommer in i hennes rum.

Den första målningen, ett litet rumpavtryck, den första klänningen med tossorna som hon hade sin första nyårsafton, ca 2 veckor gammal, de första Converseskorna, blomkransen från hennes namngivningsfest, napparna vi köpte som hon aldrig ville ha. 

Nu får vi se hur länge vi lyckas hålla ordning och reda där, men hon vill ha det så vilket är tacksamt då hon allt om oftast plockar undan efter sig. Vet när hon var ännu mindre och började leka med kompisar. Hon var SÅ rädd om alla sina saker och ville helst inte ta hem kompisar och jag tänkte hur ska detta bli, men det var nog en fas som tillhörde de yngre åren, för nu älskar hon att ha kompisar här vilket känns så kul. Idag är en riktigt stor dag. Hon och en klasskompis ska ta första skolbussen hem för att sedan vara hemma själva en liten stund. När hon kom på ide´n själv i morse och vi sa att det var ok kunde man nästan se hur hon växte flera centimeter. Liten börjar bli stor. Så härligt med de små stora stegen hon tar till en egen liten stark individ. 

Är evigt, EVIGT tacksam för att jag får vara en viktig del vid hennes sida av det. 

Att jag, att vi fått möjligheten till ett alldeles eget litet stort mirakel.