Det känns på något sätt så tomt när jag inte kan förmedla mina bilder och ord som jag brukar, det här är ändå en slags ventil och andrum för att ventilera tankar, känslor och händelser...
Men nu har jag fått liv i min bärbara iaf, så vi får väl se när den säger ifrån med att det är fullt även i den... Jag smygstartar, men en bild, en bild på mig själv, så tokigt så....
Men så får det bli...
För idag känner jag mig så otroligt lättad.... Det har varit en lite trist period nu med halsflussen, sedan problemet med hälen och förra veckan var jag in på vårdcentralen för att jag känt mig lite "märklig"... Känt mig "fladdrig" över hjärtat, lättare andfådd, haft en enormt stark och tydlig puls som det känts nästan dragit iväg ibland även fast jag känt att jag fortfarande legat kvar på min vilopuls som ligger mellan 40-50 som jag vet är ganska lågt, men min bror och far har det samma. Har känts otroligt tungt när jag tränat, framförallt sprungit och jag har fått lagt mig betydligt lägre i hastighet än vad jag gjorde för några veckor sedan.
Tänkte att det kanske kunde vara ngt hormonellt eller så, eller med sköldkörteln eftersom jag ätit Levaxin sedan ca 7 år tillbaka. Man ska ju kolla det regelbundet så jag åkte till VC för att kolla just hur de värdena låg. De såg bra ut, men de och jag tyckte det var lika bra att kolla upp även blodtryck och EKG eftersom jag känt av just hjärtat och även de proverna såg bra ut. Men sen fick jag träffa en läkare som efter att han undersökt mig och lyssnat på mitt hjärta konstaterat ett blåsljud på hjärtat.
Det sa mig inte så mycket förutom att det så klart inte kändes alltför bra, men han lugnade mig med att jag skulle fortsätt med allt precis som vanligt, i väntan på tid för hjärtröntgen inom två till tre veckor....
Jodå, kände mig väl så lugn jag kunde ändå, men självklart orolig.
Idag ringde jag till Fysiologen och sa att jag kunde hoppa in på kort tid om det skulle vara så att de råkade få ett återbud inom den tiden som läkaren hade sagt. Sedan idag, kl.13.00 ringde de och sa att jag kunde få komma redan idag kl.14.00. Hade ju inte räknat med att det skulle gå så snabbt, men efter kvick kontakt med goa grannar som kunde ställa upp med en Liten så stack jag iväg. Kändes obehagligt och läskigt samtidigt som jag kände att det var lika bra att få reda på om och vad det var för något så de kunde göra ngt åt det.... Fick ligga på en brits i ca 30-45 minuter medan en sköterska och sedan en läkare gick igenom runt hjärtat med röntgen för att komma åt och se alla klaffar och dylikt.
Lättnaden när läkaren sa att allt så bra ut och det inte var några speciella konstigheter vad de kunde se var enormt stor. Större än vad jag själv hade fattat tror jag. Kändes som jag svävade ut därifrån när det var klart, åh vilken stor sten som föll från mitt bröst.
Hon sa att mitt hjärta pumpar väldigt mycket blod vid varje slag vilket är väldigt vanligt när man har låg puls och om man tränar mycket, men hon sa att jag nog kan räkna med att jag från nu kommer vara "en sådan" som känner sina hjärtslag väldigt tydligt men att man lär sig att leva med det.
Ja, jag är rejält lättad.
Tankarna har snurrat runt i huvudet helt klart under de senaste dagarna. För en "gammal" hypokondriker som mig kan det ju lätt sväva iväg, men tack och lov håller medicinen mig i handen numer vid såna här tillfällen vilket känns otroligt skönt.
Men helt klart tänker man till en hel del, på vad som egentligen är viktigt, vad man vill prioritera. Familjen, mina nära, de bästa man har, det är och kommer alltid vara det absolut viktigaste så klart.
Tänker på några av de otroligt tråkiga händelser som vi blivit varse den senaste tiden. Så otroligt hemskt. Så ja, vad är väl en halsfluss, hälsporre eller blåsljud på hjärtat - ingenting!
Det har gått så många veckor nu och jag har velat dela med mig av den senaste tiden som varit så härlig på många sätt, innan den här sista veckan kom och stormade till det lite.
Men jag hoppas nu att jag åter ska kunna uppdatera mig lite bättre här inne utan en massa mer eller mindre dåliga bilder från mobilen, men bättre det än inget tänker jag. Vill inte ha något mer "hål" i min "ytliga" dagbok här, inga fler blad som saknas.
Hoppas allt är bra med er alla där ute.
KRAM
Kram
SvaraRaderaKram och tack snälla du!
RaderaVilken lycka att få höra att allt var bra :) otäckt att gå och fundera...jag vet själv hur det är som själv också är gammal hypokondriker, jag med :( Du är så vacker, så vacker!
SvaraRaderaKram på dig!
Men tack snälla snälla du! Ja men då vet du precis, tankarna drar iväg och man hamnar långt långt borta i katastrofernas land ;0) Kramar till dig!
RaderaMen vad skönt för dig att det inte var något med hjärtat. förstår att du pustar ut! Och ja, vid vissa tillfällen får man perspektiv på vad man tycker är viktigt här i livet, som du skrev,sina nära och kära är ju det viktigaste man har och det gäller att ta vara på varandra, sommaren, livet! :)
SvaraRaderaVilken fin klänning och bild på dig också!
Hoppas ni har en härlig och fin midsommarhelg. Själv jobbar jag men har ju hunnit fira ändå. Räknar tre veckor till semester! Underbart men jag njuter av sommaren även utan semester såklart.
Många kramar/ Nettan