När julen kom av sig, helt…..

I lördags kväll kändes allt så himla härligt, så lugnt, skönt och harmoniskt, så där som man verkligen önskar sig att man ska känna, kanske framförallt så här inför jul. Vi hade haft en toppen dag och förberett inför tiden som komma skall, den enligt mig, bästa tiden på hela året.

Men vad snabbt det kan gå, till känslan av det raka motsatta…

Tidigt i söndags morse ringde mamma, och jag fick direkt känslan av att allt inte var som det skulle.

Pappa hade hastigt blivit sjuk under lördagkvällen och svimmat av.

Problem med sånt han tidigare haft bekymmer med, men det kom otroligt plötsligt och totalt oförberett.

Ambulansen var snabbt på plats och tog honom till intensiven i Västerås.

Där är han fortfarande kvar…

Han mår betydligt bättre, men självklart är det ändå ovisst innan han vet om han kan komma hem till jul eller ej, men det tror jag, och hoppas innerligt att han kan, både för honom och för mammas skull.

Att de i all fall kan vara tillsammans hemma hos sig och att de får må bra.

För hit kommer de ju tyvärr inte nu. 

Känns så himla ledsamt. Hursom har man ju förväntningar och längtan då vi haft så himla mysigt de jular vi haft tillsammans här. Framförallt för en liten som tycker det är så mysigt att varannan jul få fira hos farfar med alla kusinerna och huset fullt där, för att vartannat år vara här hemma och få fira lite lugnare med oss och sin mormor och morfar. Men nu är det som det är och jag väljer att tänka på att de nu inte kommer vara längre än ett telefonsamtal bort. Betydligt närmre än för vissa andra som inget hellre önskar att dom åtminstone kunde ringa sina föräldrar både denna tid och resten av året.

Var så skönt att få pratat med pappa idag, han lät lite piggare.

Ringer mamma med flera gånger om dagen, jag tänker så på dem hela tiden och hoppas så att det nu bara går och ett håll, rätt håll och att pappa snart får bli helt bra igen. 

Vi har varit inne på att packa ihop allt och åka dit, men eftersom vi inte vet vad som händer och hur mycket ork pappa kommer ha så tar vi en dag i taget och avvaktar. 

Går in i julen, kanske än starkare i år med att jul inte bara är julafton utan har fler dagar och jag hoppas att vi får möjlighet att fira jul ändå tillsammans med kära mor och far.

Nu ligger fokus på att göra det här till en så bra jul ändå för en Liten, även fast vi kommer att vara helt själva. Det blir åter påtagligt att vi inte har så stor släkt här och är en liten familj, men vi har i alla fall varandra.

Både igår och idag har vi pysslat. 

Bakar julgodis, marsipanfigurer, öst på julmusik och ätit en massa gott.

Idag blev det lite mer papperspyssel med inspiration från årets Ernst som pysslade både änglar och strutar. Man tager vad man haver tänkte vi och pysslade på.

Dan före dan före dopparedagen….

Nu närmar vi oss, rejält….

Imorgon ska vi förbereda det allra sista.

Steka köttbullar, fixa lite julgott till fåglarna, ordna med några julblommor, duka bordet extra julfint, förbereda alla annan mat till julafton och höjdpunkten för en liten, uppesittarkvällen med Bingolotto.

Det kommer inte bli som det brukar, det kommer att vara alltför tomt i soffan men i sinnen och hjärtan kommer det vara överfyllt av tankar och känslor på de som är närmast ändå.

Hoppas ni har en fin tid där ute nu och inte stressar alltför mycket.

Var rädda om varandra.