Hem ljuva hem

Hem ljuva hem

onsdag 23 oktober 2013

Inte så bra just nu......


Nej, just precis som rubriken lyder, inte så bra just nu... Det samlar väl ganska mycket hur det känns nu, rent allmänt... Är låg, nere, energilös, trött, seg, less. Jag tänker på tok för mycket och känner på tok för mycket och det är tankar som tar betydligt mer energi än vad de ger....

Försöker "trösta" mig med att det är just den tiden i månaden som jag brukar vara extra känslig PLUS att det är en utav de tiderna på året som jag också brukar må som jag gör just nu, men lik förbenat så gör det ju inte att jag mår så mycket bättre... 
Alla har vi väl våra perioder...? Önskar så ofta just när jag känner så här, att jag inte var så himla känslig, att jag lättare kunde fokusera på annat, sådant som gör mig gott istället, men det är svårt.

Försöker ändå sysselsätta mig med något, så jag inte blir sittandes, även fast jag samtidigt känner att det är just precis det jag vill. Bara bädda ner mig, djupt in i ett hörn av soffan, tända massor av ljus, sätta på en massa "ytliga" filmer och tv-program så jag slipper tänka och känna så himla mycket mer just nu....

Glad blev jag ändå när jag kom hem och det låg en liten gossehög och väntade på mig på mitt skrivbord.
 Jag kan ju heller inte riktigt sätta fingret på vad det är som grämer mig...
Tycker inte om mig själv när jag mår så här. Det blir en ond cirkel som påverkar hela mig så himla dåligt. Jag stör mig så, både på småsaker och till och med personer och det stör mig med....
Ja men ni förstår ju....

Ser saker i hemmet som jag vill förändra, men det är förmodligen bara som en tillfällig flyktväg för att slippa tänka på det som är jobbigt.....
 Sen jag blev mamma har jag blivit än mer känslig än vad jag var innan, tror säkert en hel del känner igen sig. Energi går åt till en massa oro, för sådant som jag inte kan påverka och det kan ju tyckas vara väldigt onödigt, men det är lättare sagt än gjort att bara stänga av. Har ändå lärt mig på senare år att istället för att försöka fly ifrån sina jobbiga tankar, ska man, hur ont det än må göra, välja att gå in i dem, annars drar man bara ut på det. Så jag försöker, men det är tufft.

Är så himla känslig för olika sjukdomar, rädd för att jag eller ngn av mina nära och kära ska drabbas. Nu i Oktober månad tycker jag det är jättebra att man satsar så mycket runt kampanjen runt Rosabandet och Bröstcancer som är så otroligt viktigt. Men det är en sån typiskt sak som skrämmer mig nåt så enormt. Är så himla rädd för alla olika former av cancer. Jag vet ju att de inte alltid är lika med att livet tar slut, men jag lider så med alla som drabbats på ett eller annat sätt och det gör en ändå så påmind om hur skört livet kan vara.

Fick ett mail från en tjej som tillsammans med några andra, som är närstående till någon som drabbats av cancer, deltar i ett sysselsättningsprojekt för långtidsarbetslösa www.forlife.nu
De bestämde sig för att själva vara med och göra skillnad inom utvecklingen av cancerforskningen, något de verkligen brinner för.

Deras grundidé är att sälja enkla, smarta och användbara produkter till förmån för Cancerfonden.

Tycker detta är toppen, hoppas att det kommer gå bra för dem och framförallt att forskningen snart gör mycket stora framsteg.

Var till IKEA igår och fyllde på ljusförrådet, behövs i dessa mörka gråa tider...
Känns så dubbelt att skriva om detta, då jag sitter och klagar över att jag är less, energilös osv, men vad 17, det är väl som det är, det går ju i alla fall över! Som vanligt är det så himla nyttigt att få skriva ur sig och att jag numer väljer att göra det "offentligt" känns faktiskt helt ok, då jag vet att jag inte är ensam om att tänka och känna en massa och om just saker som detta ovan, för det berör, skrämmer och sätter även den starkaste ur balans. Tror ändå det är viktigt att lyfta upp det och inte lägga locket på.

Försök att fylla livet med ljus på olika sätt, det är bara du själv som kan avgöra vad eller vem som ska få vara dina ljus när det känns som mörkast och tyngst...
 Är så evigt glad och tacksam över de jag har i mitt liv, min familj, min släkt och mina vänner som är det bästa som finns. Allt annat spelar mindre roll när man får perspektiv på saker och ting. 
Det viktigaste är ändå att ta hand om och visa att man bryr sig om de man håller nära och kära på olika sätt och där får man absolut inte glömma bort sig själv. För om man själv inte unnar sig det som man vet man mår bäst av, då kommer man heller inte kunna ta hand om de käraste man har.

Tog mig i kragen på fm och stack ut i busvädret och sprang en vända.
Det var hemskt, vidrigt och gick vansinnigt tungt, men jag gjorde det, tror faktiskt det hade känts än tyngre om jag inte gjort det. 

Ska jobba undan lite, ta en dusch, försöka hinna rensa lite kläder, hämta Liten, mysa hemma, äta ngt gott och sedan, kommer jag hamna där, i det där hörnet, djupt ner i soffan, under en filt, en kopp te, framför ngt ytligt teveprogram... Bara för att jag behöver det just nu... 






4 kommentarer:

  1. <3 Tror många känner igen sig i dina tankar och den här perioden är verkligen inte särskilt kul. Hoppas du känner dig gladare snart och kan hitta på något trevligt som du har att se fram emot. puss och kram fina du /Cattis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla goa du! Ja men en dejt med dig til exempel skulle verkligen kunna pigga upp mig! =0) Vill ses snart, på en kopp te eller ett glas vin kanske, du bestämmer! KRAM

      Radera
  2. Många kramar till dig!!
    Snart känner du dig bättre ska du se.
    Tillåt dig att må lite sådär.

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Tack kära du med! Jo men det är inte så allvarligt som det kanske låter, en liten allmän svacka bara och jag tror också att man måste tillåta sig att må som man gör, inte låtsas som ingenting, det här är ju livet, det ingår!

    Kramar i massor

    SvaraRadera